Prins Carls tal 1/8 1929

Till Prins Carl 75 år

Prins Carls Tackbrev

 

Prins Carls brev till Svenskbyborna 1929.

 

 

Avskrift.

 

 

MEDDELANDE

till Gammal-Svenskbyborna.

 

 

       Med tillfredställels och glädje har Sveriges folk förnummit, att stamfränderna i Gammal-Svenskby efter långa förhandlingar erhållit de ryska myndigheternas tillstånd att lämna Ryssland och att dess ättlingar av gammal svensk stam sålunda snart kunnat hälsas välkomna till deras förfäders land.

       För att förbereda Svenskbybornas mottagande och vidtaga de åtgärder, som erfordras i samband med deras färd till Sverige, har på föranstaltade av Socialdepartementet och Svenska Röda Korset tillsatt en kommitté. För att redan från början sätta Svenskbyborna in i de förhållanden, som möta dem, har denna kommitté redan under färden ansett lämpligt att giva dem följande orientering

       Till en början får erinras, att frågan om bybornas hitresa varit så oviss, att några definitiva förberedelser för deras mottagande icke kunnat vidtagas förrän efter midsommar i år, vadan kommittén haft synnerligen kort tid för att ordna mottagandet och planera för bybornas placering. Dessa planer få därför så småningom givas form i samråd med bybornas representanter.

 

Förläggning.

 

       Vid ankomsten till Sverige är meningen att föra alla bybor till en gemensam förläggning i ett stort komplex av hus i närheten av staden Jönköping, där de få vila ut och samla sig. Vid denna provisoriska förläggning är icke möjligt att giva rum åt varje familj, utan måste männen läggas i vissa rum och kvinnor och barn i andra. Förplägnaden sker i stora matlag.

       Det måste förutsättas, att bland byborna utses vissa förtroende- och ordningsmän, vilka kommitténs tjänstemän få till hjälp och likaledes att alla vuxna män och kvinnor hjälpa till att hålla ordning och snygghet inom förläggningen samt att kvinnorna biträda vid matlagning, diskning och tvätt.

       Denna förläggning är att betrakta såsom provisorisk och bör vara så kortvarig som möjligt.

       Det kommer därför att försökas att snarast erhålla placering för byborna ute bland lantbrukarna i angränsande delar av landet eller i varje fall ej alltför avlägset från den provisoriska förläggningen. Därvid få byborna tillfälle att praktiskt se svenskt jordbruk på nära håll och även deltaga i sådant arbete samt själva därigenom bidraga till sin försörjning.

       Det bör betonas, att det säkerligen är betydande skillnad mellan att driva jordbruk i Gammal-Svenskby och i Sverige. För att lyckas såsom jordbrukare för egen del i Sverige måste bonden vara väl förtrogen med svenskt jordbruk i den byggd, där han ämnar bosätta sig. Det är därför viktigt, att varje svenskbybo, som ämnar bliva egen bonde, söker att genom arbete hos någon svensk jordbrukare förvärva erforderliga kunskaper.

       Angående planerna att bereda svenskbyborna möjlighet att få förvärva egna jordbruk finnes ännu icke mycket att meddela. De behöva utformas i samråd med byborna själva. I den mån byborna själva äga möjligheter att med egna medel förvärva mindre jordbruk kan frågan lätt lösas genom inköp av till salu befintlig jord.

       För de bybor, som icke hava egna medel och som önska förvärva egna jordbruk för självförsörjning samt hava i övrigt erforderliga förutsättningar härför, måste först penningar anskaffas genom insamling. Kommittén kommer att föranstalta härom ävensom att vara byborna behjälplig vid förvärv av erforderlig jord, samt planläggning och iordningställande av sådana egna jordbruk, allt i samråd med byborna. Det är betydande belopp, som måste insamlas, men vill kommittén hoppas, att uppgiften skall kunna genomföras. Emellertid bör framhållas, att det endast blir en mindre del av de för uppsättande av jordbruk erforderliga penningarna, som kunna ställas till förfogande som gåva. Största delen av köpeskillingen för varje jordbruk, som förvärvas av en bybo, vilken icke äger egna medel, torde komma att utlämnas i form av statslån, som av låntagaren skall på vanliga villkor förräntas och amorteras.

       Givetvis måste de nyinflyttade medborgarna sträva efter att snarast kunna genom eget arbete bliva självförsörjande och sålunda bliva nyttiga medborgare av det svenska samhället. Den hjälp, som tillämnas svenskbyborna, har således karaktären av under en övergångstid lämnad hjälp till självhjälp. Något fortlöpande försörjningsunderstöd kan icke kommittén ställa i utsikt.

       Det är kommitténs förvissning, att den starka känsla av samhörighet med Sverige, som varit drivkraften vid bybornas anträdande av färden hit och som här väcker motsvarande känsla, skall leda till en lycklig avveckling av frågan om bybornas fasta bosättning med besegrande av alla härmed förenade svårigheter.

 

Stockholm i juli 1929.

                           

 

Ordförande i Gammal-Svenskby-Kommittén.  

 

 

 

*****