Herman Neander. Norrtelje Tidning 1998.

 

 

Ärkebiskopen och en märklig prost i Estuna.

 

 

Red. Lennart Jansson.

 

Den gamla bilden i Norrtelje Tidning den 17 augusti var intressant. Den föreställer prosten Herman Neander med fru och gästerna pastor Hoas med fru och son, som då anlänt från Gammalsvenskby i Ukraina.

 

Bilderna föranledde mig att ta fram Neanders bok

”Med Nathan Söderblom  krigsfångevård och ekumenisk gärning”, som jag nyligen hittade på ett antikvariat. Neander skrev den efter att i tjugo år ha stått i ärkebiskopens tjänst och den är dagtecknad, Estuna nyårsafton 1931.

 

År 1909, när Herman Neander läste i Uppsala, bad dåvarande professorn Söderblom honom att komma till prästgården, och där fick han i uppdrag att resa till Grekland för att studera kyrkolivet. Söderblom visste att Neander var en språkman som kunde grekiska och vid detta tillfälle fick han också i uppdrag att lära sig ryska.

 

Därmed fördes Neander in i Söderbloms ekumeniska gärning och det är om detta han berättar i sin bok.

 

I juli 1914 hade Neander gjort det första besöket i Gammalsvenskby för att överlämna pengar till ett skolhus. 

 

Under en tågresa i Sverige efteråt mötte han den då nyutnämnde ärkebiskopen Söderblom, som reste tredjeklass och satt och åt smörgåsar han hade i fickan, en överraskande bild av kyrkans överhuvud.

 

Under första världskriget arbetade Herman Neander i ett stort krigsfångeläger i Tyskland med ryska fångar, kom till Petersburg i mars 1917, då revolutionen började, sedan till fångläger i Sibirien och blev häktad i Korea på en falsk anklagelse. Det är den fångenskapen som omnämdes i texten till den gamla bilden. Under dessa år lärde sig Neander att samverka både med ortodoxa och katolska präster, vilket inte alltid var lätt.

 

År 1925 hölls det stora ekumeniska mötet i Stockholm, initierat av Nathan Söderblom. Herman Neander ansvarade för kontakterna med Österns kyrkor. De erkände Söderblom som biskop, vilket märktes i brev. Han kallas av dem ”Högvördigaste Ärkebiskopen av Uppsala, vår i Kristus högeligen älskade och vördade broder”.

 

Den katolska kyrkan deltog inte officiellt i mötet och betraktade inte Nathan Söderblom som biskop. Han kallas av Vatikanen för ”Vittberömde Herr Nathan Söderblom” – aldrig ärkebiskop. I sitt ekumeniska ämbete hävdade Söderblom, att bara den som i trohet tjänade sin kyrka kunde vara ekumen.

 

I Gammalsvenskby hade svenskar bott sedan 1700-talet, och de kom ursprungligen från Dagö. Genom kommunismens maktövertagande blev tillvaron för dem olidlig och Neander var den, som på Söderbloms uppdrag skulle hjälpa dem.

 

Han berättar utförligt om detta i sin bok. Bland annat skulle Neander 1921 där prästviga folkskolläraren Kristoffer Hoas, eftersom denne då inte fick resa till Sverige för vigning. Senare kom han till vårt land och blev prästvigd och det är han som finns med på bilden.

 

År 1929 kom de flesta svenskbyborna till Sverige och många bosatte sig på Gotland, där man fortfarande i augusti firar minnet av ankomsten till Sverige i Roma kyrka. Där hänger också svenskbybornas kyrkklockor (3).

 

Trots allt som hände i Ryssland hävdade Söderblom, att man inte fick stänga dörren för Sovjet.

 

Herman Neanders bok omspänner tjugo spännande och innehållsrika år. Jag har lagt bilden från NT i boken, för där hör den hemma.

 

 

 

Herman Neander, till höger tillsammans med svenskbyborna Kristoffer Hoas och Johan Irjasson Buskas utanför ärkebiskopsgården 1929.

 

Nathan Söderblom ville att de skulle göra en föredragsturné i Roslagen för att få familjer att ta emot före detta svenskbybor. Bilden hämtad ur Herman Neanders bok ”Med Nathan Söderblom”.

 

 

Källa:

Norrtelje Tidning, 1998

 

*****