Tabell 35. (Kristoffer Utas föräldrar).

Johan Pettersson Utas f 5/3 1855–1914. Son till tabell 21

Johan Utas fick medalj vid Rysk/Turkiska kriget 1877-78.

Gift: 1881 med Walborg Barbara Andreasdotter Shilling,

född den 10/12 1862.

 

Tabell 69.

Kristoffer Johansson Utas f 20/5 1898. Son till tabell 35.

Gift: med Veronika Kasimirsdotter Baublis, född 1905.

Barn: Emilia, född 1924 i Balta Ukraina.

 

Kristoffer Utas var polis i Odessa och familjen tilläts först efter många om och men att medfölja till Sverige 1929.

 

 

*****

 

Anledning till att jag intresserat mig för Kristoffer Utas ”spionagehistoria” är att min mor var född Utas och kusin med Kristoffer. Det gick många historier bland svenskbyborna om Kristoffers förehavande och de blev bara värre för var gång de berättades.

 

Man kan nog säga att det existerade lika många versioner som det fanns svenskbybor.

 

*****

 

 

Anteckningar från den drygt 300 sidor omfattande förundersökningen.

 

 

Misstanke om olovlig underrättelse verksamhet försommaren 1944.

 

Yrkas: avsatt som poliskonstapel; Lykta dörrar.

 

 

Den mer än ettåriga spaningen/övervakningen av Utas utfördes av Utas egna kollegor inom kriminalpolisen.

Kristoffer Utas anhölls den 14 juni 1945,

Utas häktades 29 juni 1945 – 6 juli 1945.

Utas förekommer ej i straffregistret.

 

Bil. 3. Sommaren 1941 lärt känna Dimitri Klimov (sov. ryss) vid sin passkontroll tjänst vid Bromma flygplats.

Under kalla krigets dagar ansågs det olämpligt att Utas med goda språkkunskaper tjänstgjorde som passpolis och Utas förflyttades.

Utas blev häktesvakt vid häktet på Bergsgatan.

Utas blev naturligtvis missnöjd med förflyttningen.

 

Vittnen: 9 personer.

Agronom Kylberg; /… /

Poliskonstapel David Storm;

Utas var ”svår att hålla reda på”.

 

Överkonstapel Åke Kindblom; ”kunde inte lita på Utas”.

Kriminalkonstapel Rörvall 19 sept. 1944, m.fl.

 

 

I Utas bostad beslagtogs sparbanksböcker

jämte ett kuvert med 900 kr.

Hos Utas hittas 87 färgade träkulor med hål. Dottern trodde kulorna kom från en trasig kulram.

3-4 liknande, skadade kulor hittades på trappan till parken intill S:t Görans Kyrka.

Om Utas besökte S:t Görans Kyrka viste man inte.

Utas brukade besöka sjuk anhörig på S:t Görans sjukhus

 

Utas medförde 100$ vid ankomsten till Sverige 1/8 1929.

Utas fick polistjänst i Sverige 9/9 1929.

Utas första lön, 1 okt 1929, var 238 kronor.

Utas fick hyresbidrag från Svenskbystiftelsen med 50 kr/mån under flera år.

 

Utas blev Svensk medborgare 1930.

Språkkunskaper: Ryska, polska/ … , tyska och svenska.

Utas blev ord. konstapel 20 maj 1936 med lön som sådan.

Lön 1 juni 1936 kronor 450/mån.

Lön 1939 c:a 600 kr/mån.

Utas misstänkt som Nazist 1943.

 

Hugo Lauenstein; i förhör uppgav Utas den 21-22 juni 1945 att Hugo och Kristina Lauenstein troligen återkom till Sverige från Ryssland på Tyskt pass.

 

Gustav Pettersson Utas; bekräftar Utas anställning som polis i Odessa samt föräldrarnas namn, syskon och hemvist.

 

Huset på Beckombergavägen 154 köptes av Utas för 10,500 kronor. Utas fick 3,000 kronor från Svenskbystiftelsen.

Skuld till småstugebyrån 7,500 kronor.

Köpt piano för 1000 kr och 2 cyklar.

 

Dottern Millan; 5 klass flyttas ej till högre klass.

Tar privatlektioner och flyttar till Norrmalms Kommunala Flickskola och börjar i klass 6. Klarar inte skolan. Slutar 1942/43 och börjar arbeta.

 

Kristoffer dömdes för olovlig underrättelse verksamhet 1945 och efter avtjänat straff sägs han ha återvänt med familjen till Odessa.

 

*****

 

Rättegångsbiträde: Advokat Hugo Lindberg.

 

        Utas misstänkes, att ha till det sovjetryska underrättelseväsendet lämnat namn på sovjetryska medborgare, som antingen deserterat från Röda armén eller varit engagerad hos den ryska militärmakten.

 

        Någon bevisning finns inte. Det enda man vet är att, och det har Utas medgivit – att han vid några tillfällen under år 1944 sammanträffat med en till sovjetryska legationen knuten sovjetrysk medborgare, som åklagaren påstår ha stått i det sovjetryska underrättelseväsendets tjänst.

        Detta har Utas emellertid icke känt till.

 

        Polisen har sedan mer än ett år haft Utas under kontinuerlig övervakning. Det enda som därunder kunnat utrönas är, att han vid några tillfällen sammanträffat med en sovjetrysk medborgare, som lämnat Sverige redan i november månad 1944. Trots den noggranna övervakningen har det icke kunnat bevisas, att Utas efter denna tid haft förbindelse med någon sovjetrysk legationstjänsteman eller över huvud taget med andra sovjetryska medborgare än sådana som varit anhållna av polisen.

 

        Vad som för övrigt förekommit mot Utas är, att några ryska desertörer och ryssar, som varit i tysk tjänst, berättat om samtal som de i polisarresten haft med Utas, varvid denne skulle ha förebrått dem för deras förräderi mot deras fosterland och givit uttryck åt sina sympatier för sitt förra fosterland och dess tappra kamp mot det nazistiska väldet.

 

        Kan detta vara skäl för häktning?

 

         Jag hemställer, att Utas måtte försättas på fri fot. Vad man inte kunnat upptäcka under mer än ett års spaning och övervakning torde man inte kunna upptäcka nu. Någon möjlighet att undanröja bevisning har Utas icke. Han har fast tjänst och bostad.

 

 

 

********************************************

                                                            H e m l i g

 

1945 den 20 juli.

 

 

Härpå avkunnade följande av RRn (Rådhus Rätten)

vid enskild överläggning i målet beslutade

 

 

Utslag:

 

        Genom vad i målet förekommit måste anses utrett, att konstapeln i Stockholms stads polisdistrikt Kristoffer Johansson Utas vid nio olika tillfällen åtminstone under tiden juni – 15 november 1944 här i staden till en representant för främmande makt i syfte, att gå den främmande makten tillhanda lämnat uppgifter av politisk art, om vilka Utas fått kännedom i sin verksamhet som polisman.

 

        Det har icke styrkts, att Utas handlat för egen fördel.

 

        RRn prövar förty rättvist dömda Utas med tillämpning av 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen dels jämlikt 8 kap. 14a § 29a § strafflagen samt Kungl. Kungörelse den 20 mars 1942 med förordnande om tillämpning av 8 kap. 29a § strafflagen för olovlig underrättelseverksamhet, dels ock jämlik 23 kap. 16 § strafflagen för uppsåtlig förbrytelse i tjänsten för att annan gynna, att hållas till straffarbete tio månader, och förklaras Utas avsatt från sin tjänst såsom konstapel i Stockholms stads polisdistrikt.

       

        Med stöd av 8 kap. 30 § strafflagen förklarar RRn följande hos Utas beslagtagna handlingar och föremål förverkade till Kronan, nämligen under punkt 2 och 3 i beslagsprotokoll betecknat Bil. 1 omförmälda papperslappar, en i samma protokoll under punkt 4 upptagen fickdagbok och en i beslagsprotokoll betecknat Bil. 6 omförmäld fickdagbok för år 1942.

 

        Åklagarens yrkande om förpliktande för Utas att utgiva ett beslagtaget penningbelopp (900:-) finner RRn icke kunna bifalla.

 

        Beträffande ännu bestående beslag å egendom, som icke förklarats förverkad, skola dessa beslag icke vidare äga bestånd, dock att detta förordnande såvitt gäller en under punkt 1 i Bil. 1 avsedd lapp, i Bil. 6 under rubrik ”Kuvert nr 9” upptagna föremål, förenämnda penningbelopp och en papperspåse icke skall träda i tillämpning, förrän detta utslag vunnit laga kraft.

 

        Det åligger Utas att ersätta statsverket vad av allmänna medel utgått eller kan komma att utgå dels till hans i målet förordnade rättegångsbiträde advokaten Hugo Lindberg, vilken tillerkänts ersättning för Utas lämnat biträde med trehundratio (310) kronor, dels till den i målet anlitade tolken, fröken Elsa Odhner, vilken tillerkänts fyrtio (40) kronor för i målet lämnat biträde, dels ock tillerkänts ersättning för inställelsekostnader med tillhopa ”169 kr 50 öre”.

     

        Slutligen förordnar RRn, att protokollen i målet i den mån detsamma handlagts inom lykta dörrar och därvid ingivna handlingar icke få utlämnas, förrän femtio år förflutit från denna dag.

 

        Talan etc. (Besvärshänvisning för hd med erinran om muntligt förhör i Hovrätten.)

 

 

 

In Fidem:

 

Gerhard Grabe

 

 

********************************************

 

Arvids kommentarer:         

Efter att ha läst de digra förundersöknings protokollen kan jag bara konstatera att det saknas bevis till att Kristoffer Utas skulle ha gjort något olovligt, utan är dömd enbart på misstankar därom. Kristoffer Utas har som språkkunnig polis tjänstgjort bl a vid Stadsgården, Värtahamnen samt som passkontrollant vid Bromma flygplats.

En viss avundsjuka bland kollegor för det ”fina jobbet” vid Bromma flygplats kan kanske också ligga Utas till last.

För övrigt finns inga anmärkningar mot Utas.

 

Läser man rättegångsbiträdet advokaten Hugo Lindbergs inlaga framgår det tydligt att man inte hade några som helst bevis om brott vid anhållandet.

 

Jag tvivlar på att man idag över huvud taget skulle kunna bli åtalad på så lösa grunder.

 

Att ha rätt är en sak, att få rätt är något helt annat!

 

Under min militära bana (1943-1952) hade jag flera gånger tanken på att söka till Polisskolan då militärer, med hyggliga betyg, hade ett visst företräde. Idag är jag glad att jag inte fullföljde intentionen. Det är bara att konstatera, att den gyllene regeln gäller mestadels i de flesta yrkesgrupper:

 

Slicka uppåt och sparka nedåt!

 

 

*****