Vid den oförgätlige vännens, kyrkvärden

John Yriasson Buskas grav i Hejde

 

 

 

I virvlar hurtigt dansar

Nu vinterns första snö.

Den lägger sig på kransar

Med blommor, som nu dö.

 

 

Den sjönk på lätta vingar

På Gotlands kalk och mull.

Hör, Bores visa klingar

I moll så vemodsfullt.

 

 

Så njut den ro du funnit

Här på Din vilobädd!

Jag minns den tid som svunnit

Vid gravens stilla bädd.

 

 

Jag minns, att Du har varit

En god och trogen vän.

Hav tack för den tid som farit!

Vi ses, vi ses igen!

 

 

Vår jord av snön som glänser,

Är klädd i högtidsskrud.

Du över tidens gränser

Gått hem till Gud, till Gud.

 

 

Ditt stoft i jordens sköte

Nu vilar löst från kval.

Det blir ett härligt möte

I himlens fröjdesal!

 

 

Så vill jag stilla bida

Och väntar tåligt, fromt

Att vila vid din sida,

Ty livet känns tomt.

 

 

När nöd och mörker rådde

Du stödde mig så ömt.

Trots motstånd dock vi nådde

Det mål, varom vi drömt

 

 

 

Kristoffer Hoas.  

 (Gotland 1937)  

 

 

 

*******************************************