Kjell Knutas

Okänd

 

Här visar jag negativa brev som jag mottagit under åren efter mina resor till Gammalsvenskby.

 

********************************************************************

 

Retur: Gammalsvenskby Vänner söker supporters - 1997.

 

 

 

 

I dokumentet ovan har jag av vänlighet raderat namnet.

Likväl är jag bitter över att en svenskby-ättling vars släkt delvis bär skuld till att flera familjer (c:a 235 personer)övertalades att återvända till Gammalsvenskby.

Bland dessa även 5 familjer Norberg jämte min mors bror Petter Utas med familj. Petter och hans hustru avled sedermera av svält.

 

 

******************************************

 

 

 /... /          

 

En grupp rysslandssvenskar som engagerade de

svenska kommunisterna var de etniska svenskarna från Gammel-svenskby i Ukraina vilka 1929 "återvänt" till Sverige, eller som kommunisterna uttryckte det "genom mutor och fagra löften" lockats hit.

 

Det hela var av svenska borgligheten tänkt som foster-ländsk handling för att rädda landsmän undan den sovjetryska kommunismen, men mötet med den svenske statarens vardag visade sig för en del vara annorlunda än

de förväntat sig.

 

Redan efter några månader slog något av en politiskbomb ner när till att börja med tre familjer tog kontakt med sovjetlegationen och ville återvända. Familjerna reste till Stockholm där de i väntan på återresa härbergerades av kommunistpartiet.

 

Bröderna Woldemar och Johan Wilhelmsson Utas

talade vid ett möte i Auditorium i Stockholm den andra december 1929.

 

Pastor Hoas lovade att vi skulle få jord då vi kom hit,

men vi blev statare för en lön på vilken vi inte kan leva. Pastor Hoas har lurat och bedragit oss att lämna Sovjetunionen, där vi hade hus och jord. Skatterna där var inte farliga. Staten hjälpte oss när det var missväxt.

Barnen i Gammelsvenskby fick bespisning i barnköket. Vi har sett här att en stor del av lantarbetarbefolkningen inte har någon jord och bor i dåliga hus, mycket sämre än de bönderna hade i Sovjetunionen.

 

De närmaste åren skulle bortåt 300 av de 880 Gammel-svenskbyborna återvända till Ukraina vilket var ett faktum som de svenska kommunisterna inte var sena att utnyttja i sin propaganda.

 

Lars Gogman. "Tårar kommo ofrivilligt i ögonen ..."

 

 

 *******************************************

 

 

 

Bröderna Kristian och Woldemar Wilhelmson Utas samt svåger Petter Hindriksson Knutas "vacklarna" kom till Sverige tillsammans med övriga svenskbybor 1 aug 1929.

 

Redan i december 1929 återvänder dessa tre familjer till Sovjet Ryssland. I Moskva blev man väl mottagen. Efter någon vecka reser man med tåg till Cherson där man hyllas med fanor och trumpeter. Härifrån går färden vidare till Gammalsvenskby.

 

Nöden hade under de få månader byborna varit borta hunnit bli ännu svårare än den var när de for. Den ene bonden efter den andra utplundrades fullständigt och skickades i väg till de sibiriska slavlägren.

 

Bland det första partistyrelsen i Berislav fordrade av ledaren för de återvändande, Woldemar Utas, var att han skulle träda fram och skildra förhållandena i Sverige som outhärdliga för folket. Det var i den till danslokal förvandlade "svenska kyrkan" som han måste hålla sin "predikan".

 

Inte heller var det lätt för de sturska svenska bönderna att börja arbeta i de nästan apatiska tyskarnas kollektiv.

 

Därför beslöt man att försöka locka tillbaka flera bybor från Sverige, så att man skulle kunna starta en egen "artjel".

Ett mindre kollektiv kallades artjel och längre fram blev benämningen Kolchoz. Statsjordbruken kallades Sovchoz.

 

De fina breven hem var lockande för de i Sverige prövade och besvikna svenskbyborna. Detta resulterade i att över 200 personer återvände till Gammalsvenskby under åren 1930 och 1931.

 

Om sämjan bland byborna var mindre god tidigare så är det lätt att föreställa sig hur de lurade såg på sina släktingars lurendrejeri.

 

Brev hem till Sverige kom i mängder, alla med bön om mat och hjälp att återvända. Det var naturligtvis förbjudet att skriva och berätta om nöden och kom man på någon som skrev till Sverige så bestraffades det hårt.

 

Du kan läsa mera i Jan Utas bok "Svenskbyborna".

 

 

******************************************