Betlehem utmanas

av ett annat Betlehem

 

 

DN 24 december 2008. 

 

   

 

 

************************************************

DN Lördag 20 december 2008.     

 

 

 

Det är inte Jesu födelse vi firar

 

*********

 

 

 

*******************************************

 

 

 

 

Har du sett bilderna från Thomas Carlgrens besök

i Gammalsvenskby 1989.

 

 

Klicka på knappen  Bilder-Foton 1989.

 

 

*******************************************

 

 

 

November 2008.

 

 

 

 

 2 oktober 2008.  

 

 

Tänk att jag fick träffa

min kung och drottning!

 

Det var sagt att kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia skulle anlända till Gammalsvenskby klockan 12, den här torsdagen i oktober.

 

Dagen innan fick jag besked att vi skulle vara på plats vid kyrkan klockan tio, berättar Anna Sigalet, 77 år.

 

När tiden var inne gav sig Anna iväg till fots från grannbyn Schlangendorf, genom grannbyn Mühlhausendorf, innan hon 45 minuter senare nådde fram.

 

Vägen var full med folk, berättar Anna på perfekt svenska. Jag har aldrig sett så många människor. Alla innevånare i byn runt omkring måste ha varit på benen.

 

Vid kyrkan växte folkmassan minut för minut. Dagen till ära hade kyrkan renoverats och till och med fått ett nytt torn.

 

Annas uppgift var inte enbart att stå bredvid som åskådare. – Vi skulle också sjunga för kungen och drottningen, berättar hon. Nationalsången och några psalmer. Plus förstås den om vårt svenska språk.

 

Jag berättade om mitt liv.

Med spänning såg Anna och alla de andra i den väntande folkmassan den kungliga karavanen närma sig. Först kom en polisbil, med blåljusen på, sedan ett par svarta limousiner och två bussar.

 

Den sista bussen svängde in framför kyrkan och stannade. Framför den bildade unga, kortklippta män i mörka kostymer och utrustade med solglasögon ring.

 

Ett hundratal polismän i uniform hjälpte till att hålla tio TV-team och resten av de 80 journalisterna på avstånd.

– Precis som på film, säger Anna förundrat.

 

Efter en del manövrerande stod de så öga mot öga – Anna och det svenska kungaparet. Sedan lilla Katarina Malmas (?) räckte över blommor klämde den lilla kören i med ”Du gamla du fria”.

 

– De var så fina, sa Anna Sigalet sedan hon skakat hand med både kungen och drottningen.

 

Inne i Kyrkan väntar inte mindre än fyra präster

– den ortodoxe Alexander Kvitka och hans svenska kolleger Kjell Knutas, Karl-Erik Tysk och Staffan Bejer.

 

Stämningen var laddad och full med nostalgi när prästerna turades om att tala om byns och kyrkans dramatiska historia. Och Anna fortsatte att sjunga.

 

Därefter tömdes kyrkan på åskådare. Kvar blev bara Anna och några äldre damer från byn tillsammans med kungaparet.

 

 

 

Drottningen, Anna Annas, Elsa Utas och Anna Sigalet.

 

 

Jag berättade om mitt liv för dem, säger Anna.

Jag berättade om hur mina föräldrar flyttade till Sverige 1929 och att jag är född i Stockholm 1931. Men mina föräldrar hade hemlängtan och året efter att jag fötts bestämde de sig att resa tillbaka. Det har jag aldrig kunnat förlåta dem.

 

Kommunisterna tog pappas mark.

Den by svenskarna lämnat två år tidigare var inte densamma när de kom tillbaka.

 

Min pappa var jordbrukare, säger Anna. När vi återvände hade kommunisterna tagit all jord och bildat en kolchos. Annas mamma Kristina försökte hålla kontakt med släkt och vänner i Sverige genom brev.

 

Då kom NKVD,

den hemliga polisen, och hotade henne med fängelse. När mamma sa att hon hade tre barn att ta hand om tog de min pappa Simon i stället.

 

Fadern släpptes efter tre år, men då var han stämplad som fiende till staten. En höstkväll 1937 slog polisen till igen.

– Jag och min lillasyster Marta hade gått till sängs när det bankade på dörren, säger Anna tyst. Utanför stod ett par män som frågade efter min far.

 

Ute på vägen stod en lastbil och väntade. Min pappa förstod genast vad det gällde och började klä på sig. Anna och Marta förstod att det var något farligt som hände och började gråta.

 

Då satte sig en av polismännen på sängen, strök mig över håret och sade till mig att inte vara ledsen eftersom min pappa skulle komma tillbaka redan nästa dag.

 

Så blev det inte. Han kom aldrig tillbaka. Många år senare fick vi veta att han avrättats i Odessa. Trots att det gått över 70 år sedan händelsen får Anna fortfarande tårar i ögonen när hon berättar om sin pappas öde.

 

Alla gamla damer hade liknande berättelser från det brutala 1930-talet, från kriget, från fångtiden i Sibirien och svälten efteråt.

 

Kungaparets besök i Gammalsvenskby ingick i ett fyra dagar långt statsbesök i Ukraina i början av oktober.

 

I byn besökte kungen och drottningen, förutom kyrkan, också sjukhuset och ett dagis, dit ett småländskt företag skänkt en lekplats, en fullkomlig sensation för ukrainska barn som aldrig sett något liknande.

 

Inte bara barnen, utan också drottningen verkade ha kul bland klätterställningar och rutschkanor. Jag blev glad och förvånad när jag kom till byn och såg hur många barn och unga det finns här, sa drottningen till Året Runt.

 

Av det jag läst och sett trodde jag att här mest bodde äldre människor. Att kungaparet kom till Gammalsvenskby under sitt besök i Ukraina var ingen slump. Regeringen i Kiev var inte särskilt entusiastisk över resan ner till den fattiga byn. Men jag sa att det var hit vi ville om vi skulle komma till Ukraina, säger kungen.

 

Flera av våra vänner har varit här och de har berättat för oss hur rörande det var att möta byborna, säger drottningen. Nu efter att ha lyssnat på till exempel Annas berättelse, förstår jag vad de menade. Man blir tagen.

 

Prinsessan Désirée är en av dem som har varit här och hon tyckte att vi också borde ta chansen att komma hit, skjuter kungen in.

 

Dagen efter kungaparets besök har det lantliga lugnet åter sänkt sig över den lilla byn. Hemma i Schlangendorf försöker Anna Sigalet smälta intrycken samtidigt som hon arbetar i trädgården, sida vid sida med dottern Luba.

 

Aldrig trodde jag väl att kungen skulle komma hit på besök, säger hon. Tiderna har verkligen förändrats. Jag minns hur det var vid vårt första besök från Sverige. Det var mammas kusin Maria Utas som kom hit 1972. Att få det tillståndet var svårt och polisen kom och hälsade på flera gånger under hennes vistelse här.

 

I dag bor Anna i ett hus med tre rum och kök. I ett av rummen bor Luba och hennes delvis förlamade make Nikolai tillsammans med deras son Nikolai. I köket ligger Annas make Pavel som är förlamad sedan flera år. Annas och Pavels pensioner på 840 plus 650 hryvnia är hushållets hela inkomstkälla. Knappt 1 500 hryvnia, som den ukrainska valutan heter, motsvarar ungefär 2 000 kronor.

 

Av Göran Svedberg        

Foto: Erik Mårtensson        

 

 

********************************************

 

   

                                                         Foto: Andrey Petrov

 

Melitta Portje-Prasalova och Viktor Portje

hälsar kungaparet välkommna till Gammalsvenskby. 

 

 

 

Tack Martin Lindahl för din medverkan till firandet av kungabesöket.

 

 

Efter samtalet med kungaparet kunde de svensktalande damerna gå hem och fira mötet med kung Carl XVI Gustaf och drottnig Silvia och 

vifta med svenska flaggor, dricka kaffe/te samt äta sockerkaka och titta på bilder av kungafamiljen som skickats från Sverige. 

 

 

 

 

Bröllopsbild 1976

 

 

             

 

     Drottning Silvia.                                Prinsessan Madelaine f. 1982.

 

 

 

 

Prins Philip f. 1979 tillsammans med sina vackra systrar.

 

 

 

********************************************

 

 

Anna Portje f. 20 sept 1923 har avlidit i slutet av

oktober 2008, 85 år gammal.

 

 

Arvid, Anna Portje f. Mattiasdotter Norberg,

Johannes Portje och Lidija f. Utas.

 

 

********************************************

 

Lilly Hansas är allvarligt sjuk.

Lilly är 85 år och äldst av svenskättlingarna.

 

 

********************************************

 

 

Pensionen i Gammalsvenskby kommer att utbetalas en gång per kvartal 2009, och då reduceras till endast EN månadspension.

 

 

********************************************

 

 

Tack Inga L ...  för upplysningarna om Kristoffer Utas.

 

Läs vidare på "Kristoffer Utas"

 

 

********************************************

 

När hörde du Svenskbyklockorna ringa sist?

Hör dem nu!!!

 

 

Klicka på knappen "Svenskbyklockorna"

 

Klicka sedan på Klockstapeln

 

 

********************************************

 

Har du läst vad Selma Lagerlöf skrev om svenskbyborna? 

 

Klicka på knappen "Svenskbyborna 1929".

 

 

********************************************

 

5 oktober 2008.   

 

Marta (Maja) Buskas, Viktor Buskas mor har avlidit.

 

 

Maria Norberg och sonen Petter med familj har återvänt till Gammalsvenskby. (Svenska Maria ska utvisas.. )

 

Maria fick dock ”vila sig” fyra timmar hos polisen i Berislav när kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia besökte Gammalsvenskby torsdagen den 2 okt. 2008.

 

 

********************************************

 

 

Kungaparet på statsbesök i Ukraina.

 

 

Svensk Damtidning, Nr 42, 9-15 oktober 2008.    

 

Aktuellt.

 

Glada skratt, röda ryska gummor och en och annan lyckotår. Kungaparets besök i Gammalsvenskby i södra Ukraina blev något alldeles extra!

 

Det var kungen själv som hade önskat sig att få besöka byn där de 150 invånarna alla har svenska rötter. De är ättlingar till en grupp svenska bönder som utvandrade på 1700-talet och ett tiotal av dem talar fortfarande svenska.

Kungaparets besök blev förstås en riktig lyckostund. Kvinnornas färgglada sjaletter lyste i solen och drottningen ville aldrig sluta le.

 

Men det fyra dagar långa statsbesöket i Ukraina handlade också om vackra galaklänningar och politik på högsta nivå. Utrikesminister Carl Bildt och justitieminister Beatrice Ask var med under resan och det blev en rad samtal med president Viktor Jusjtjenko. Tillsammans med sin fru Kateryna tog han emot kungaparet och den medföljande delegationen vid presidentpalatset. Mötet var pampigt med vajande flaggor, militärer och röda mattor.

 

 – Nu förestår inom kort statsbankett – som kommer att samla det ukrainska politiska livet mitt i en spänd politisk situation. Det blir till att ta på sig den medförda smokingen och hoppas att den inte är alldeles skrynklig efter resan, skriver Carl Bildt i sin blogg.

 

De vackra klänningarna kunde avnjutas på Nationaloperan i Kiev där kungaparet såg en galaföreställning och sedan bjöd presidentparet på svarsmottagning. Klädkoden var mörk kostym – men drottning Silvia överraskade oss alla i galaklänning med kraschan, det vill säga frackklädsel. Anar vi en resväska på villovägar?

 

Av Jenny Alexandersson 

Foto: Scanpix 

 

 

********************************************

 

 

Tron och språket bevarade Svenskbyn.

 

Dagen,  tisdag 7 oktober 2008.  

 

 

För 227 år sedan slog sig en grupp svenskar ner i Ukraina – för några dagar sedan fick de sitt första svenska kungabesök.

 

I torsdags anlände kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia till Gammalsvenskby som en del av deras statsbesök i Ukraina.

 

 

Först besökte de kyrkan.

Många tyckte att han började på rätt plats – för det är den kristna tron och språket som gjort att byn fortfarande är en svensk enklav flera hundra mil från det gamla hemlandet.

 

Kyrkan ser lite sliten ut idag. Putsen har trillat av här och där. Takplåtarna har råkat i olag och det allmänna intrycket sjabbigt. Annars ser kyrkan ut som ingen annan, kanske i hela världen. Där finns det vanliga tornet, men bakom det en ortodox kupol.

 

Jag vet inte av någon annanstans där samarbetet mellan ortodox och protestantisk tro är så nära som här. Det säger Alexander Kvitko, den ortodoxe prästen i byn. Den här kyrkan är hans de flesta dagar i veckan, med ikoner och ortodox liturgi.

 

När en svensk präst kommer på besök skiftar den karaktär och framför allt besökare. Då kommer svenskbyborna för att lyssna, då ställs bänkar in att sitta på. Annars föredrar svenskarna att gå till den tyska kyrkan i grannbyn som förestås av en luthersk präst. – Kungar är viktigare än presidenter, fortsätter han. Presidenter kommer och går, men kungen finns där alltid som en representant folk och land. – Jag hoppas att kungens besök ska leda till ökat samarbete mellan våra länder och kyrkor, tillägger han artigt. Och förhoppningsvis ska kungen få tillfälle att tala med vanliga bybor, både äldre och yngre.

 

Vid sin sida kommer Alexander Kvitko att ha Karl-Erik Tysk, kyrkoherde i Ovansjö församling i Sandvikens kommun. Tysk är regelbunden besökare i byn och har också skrivit ett par böcker om den. – Programmet är inte helt klart än, säger han. Men jag föreställer mig att vi gör en presentation av kyrkan och kanske håller en kort andakt. Den blir i så fall på ryska och svenska eftersom både kungaparet och den ukrainske presidenten Viktor Jusjtjenko, som ju är värd för statsbesöket, kommer att närvara.

 

Kyrkan har en dramatisk historia. Efter att byn grundlagts byggdes en kyrka i trä, men efterhand som befolkningen växte bestämde man sig för en byggnad i sten. Tack vare hjälp från bland andra kungahuset stod den färdig 1885.

 

När svenskbyborna evakuerades till Sverige 1929 tog de med sig kyrkklockorna och sedan blev inget riktigt sig likt. Visserligen återkom cirka 250 av dem till byn efter en tid i Sverige, men då hade kommunismen på allvar ökat agitationen mot religionen.

 

En sommardag 1933 störtades korset ner från kyrkan. Bakom rivningen låg byns ungkommunister som använde traktorer och kättingar för att få tornet på fall. Bybefolkningen stod runt omkring och tittade på, tysta. Men när en av de ivrigaste kommunisterna, Jan Utas, trillade ner från kyrktaket och bröt benet hade de svårt att dölja sin skadeglädje. Det skulle dröja innan den vandaliserade byggnaden åter blev kyrka. När jag var tonåring fungerade den som dansställe och biograf, säger skolans svensklärare Larisa Belei. Sedan blev den affär.

 

Först 1989, när kommunistiska systemet och med det Sovjetunionen, störtat samman kunde man börja renovera kyrkan. Den här gången var det ukrainare som ledde arbetet. Men eftersom man var medveten om det svenska arvet uppförde man både det lutherska och det ortodoxa tornet. Alexander Kvitko var med från början. Han flyttade till Gammalsvenskby redan 1979 och fick glädjen att återinviga kyrkan. – Det var den största dagen i mitt liv, säger han.

 

Han bor vid sidan av kyrkan och ägnar sig där med glädje åt sina andra intressen, bin, att påta i trädgården och pyssla med fruktträden. Samt att vänta på kungaparets ankomst. Svenske Carl XVI är den förste kungen någonsin att besöka det fria Ukraina. – Att få välkomna honom och drottningen till vår kyrka blir den allra största dagen i mitt liv, sa Alexander Kvitko inför besöket.

 

 

Inför kungabesöket:

Byn har rustats upp och Lenin tagits ner.

 

År 1781 förvisades tusen personer från svenskbygderna i nuvarande Estland.

 

Bakom deportationen till södra ukraina låg många år av osämja mellan de svenska bönderna och deras godsherre på Dagö. I maj året därpå kom cirka 500 av svenskarna fram till Dnjeprs strand där de slog sig ned. Området hade nyligen erövrats av ryssarna från Turkiet och skulle kolonialiseras.

 

Byborna fick uppleva hunger, svält och krig genom åren men också perioder av relativt välstånd.

 

I slutet av 1920-talet led de svårt i sviterna efter inbördeskriget i samband med ryska revolutionen. Genom ett ingripande av svenska regeringen evakuerades hela byn till Sverige 1929. Men alla trivdes inte i det gamla landet och runt 250 av byborna återvände till byn. Där bor de och deras anhöriga fortfarande. De vårdar sitt svenska arv och flera talar fortfarande svenska.

 

Sedan 10 år tillbaka bedrivs åter svenskundervisning i byskolan. Inför kungabesöket har ukrainska myndigheter satsat på att rusta upp den fattiga byn – kyrkan, vägarna till och i byn samt vattenförsörjningen har fått pengar. Leninstatyn framför kulturhuset har också plockats bort trots vissa protester från gamla kommunister.

 

 

Alvina Hinas – avrättades på grund av sin tro.

 

Vid sidan av kyrkan står en minnessten som restes härom året. Den innehåller 17 namn, samtliga på personer som föll offer för stalinismens terror på 1930-talet. – 16 är namn på män, men överst finns namnet på den enda kvinnan,

Alvina Hinas. Hon avrättades 1938 på grund av sin tro.

 

 

 

Minnesstenen.

 

Efter att kyrkan stängdes ökade förtrycket ytterligare och det blev också förbjudet att utöva religionen i hemmet. I stället fick den ske i hemlighet. Det finns många berättelser om hemliga dop som skedde om nätterna hemma hos kvinnor som åtagit sig att göra det i stället för de präster som inte fanns kvar.

 

En av dem som greps, överbevisades, och till slut mördades av säkerhetspolisen, var Alvina Hinas.

 

Andra fördes bort och dödades av andra skäl. Anna Sigalet var sex år när polisen kom och hämtade hennes far Simon.

– Vår granne Lydia hade angivit honom för att ha brevväxlat med släktingar i Sverige. För det fick hon 150 rubel.

– För 25 år senare fick Anna veta vad som hänt med hennes far. Han hade blivit skjuten och att han var oskyldig till det han anklagats för.

 

  Göran Svedberg.   

 

 

********************************************

 

 

Känslosamt besök hos svenskättlingar i Ukraina.

 

Dagens Nyheter, fredag 3 oktober 2008.  

 

 

 

Svenskbyborna i södra Ukraina har väntat länge på ett kungligt besök. På torsdagen var det dags, och DN:s

Mats Carlbom  var med vid det känslosamma mötet.

 

 

 

Anna Annas och Lidia hälsar drottningen välkommen.

 

 

77-åriga Anna Sigalet Simonsdotter fick en pratstund med kungaparet. Hon föddes i Sverige, men familjen återvände till Ukraina. Hennes far fördes bort och försvann under Stalinterrorn.

 

 

Det gamla språket hålls levande bland ättlingarna till de tvångsförflyttade Dagösvenskarna.

 

För första gången fick de kungligt besök, svenskbyborna i södra Ukraina. Hela byn var fejad och prydd med blågula flaggor. Utanför den nyrenoverade kyrkan sjöng damkören ”Du gamla du fria” för kungaparet.

 

I kören deltar drygt hälften av det tiotal gamla damer som ännu talar den form av gammalsvenska som deras förfäder tog med sig när de tvångsförflyttades hit från estniska Dagö 1781.

 

 

 

Anna Annas, Emma Utas, Maria Malmas, Elsa Utas-Kosenko, Lilly Hansas

och i bakgrunden Viktor Norberg.

 

I kyrkan sjöng de mer för kungaparet, både ”Vänta efter Herren” och ”Vårt svenska språk”. – Så nöjd vi var. Ens hjärta slår så fort, så fort, sade Maria Malmas, 71 år, efter att ha träffat kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.

 

Hela byn var ute och firade det kungliga besöket, de flesta hade svenska och ukrainska blågula flaggor i händerna.

 

 

Melitta Portje samtalar med drottning Silvia.

 

 

Anna Sigalet Simonsdotter var en av dem som fick sitta och prata en stund med kungaparet, som under drygt två timmar på torsdagen besökte Gammalsvenskby, under statsbesöket i Ukraina. Själv är hon 77 år, född i Sverige sedan hennes föräldrar under en kort period bodde där. De trivdes inte och återvände till byn i Ukraina 1931. Hennes far var en av de 18 svenskar i byn som fördes bort och försvann under Stalinterrorn 1937-38.

 

 

 

Vid minnesstenen lade kungen ner en krans.

 

 

Aldrig har så få väntat så länge på något stort, sade prästen Karl-Erik Tysk till kungaparet under en gudstjänst i kyrkan. Han har länge engagerat sig för församlingen, även om han är verksam som kyrkoherde i Sverige.

 

För kungaparet och övriga i den fullsatta kyrkan berättade han att den byggdes 1885, men stängdes 1929 för att fungera som först klubblokal, sedan gödselmagasin under kommunismen. Först 1989 togs den åter i bruk som kyrka. Men då blev den ortodox och fick lökkupol, även om det gamla lutheranska kyrktornet behölls.

 

Som gåva till församlingen överlämnade kungen två stora silverljusstakar. I en halvtimme satt sedan kungen och drottningen och talade i enrum med de svensktalande byborna.

 

 

 

Kungaparet överlämnar två silverljusstakar.

 

Det var rörande, sade drottning Silvia till DN efter mötet.

Det var ganska fantastiskt att träffa de gamla damerna som vi har hört så mycket om. Vilka öden de har haft! En dam berättade att familjen skickades till Tyskland under andra världskriget. När de kom tillbaka blev de behandlade som förrädare och skickades till arbetsläger i Sibirien. Inte förrän på 50-talet fick de komma tillbaka.

 

Kungen säger att han i flera år haft ett besök i Gammalsvenskby i tankarna. När vi började tala om besöket i Ukraina sa jag direkt att om det är ett ställe jag vill besöka så är det svenskbyn.

Det var väldigt roligt för oss att komma hit. Trots den ålderdomliga dialekten hade han inte svårt att förstå kvinnorna. Nej jag hade kanske förväntat mig en ännu större skillnad.

 

Vid besöket ingick också invigningen av en lekplats, som donerats av ett svenskt företag, och överlämnandet av en EKG-apparat, också det en svensk donation. Dessutom invigdes en ny väg mot byn, eller i alla fall en bit väg.

 

Även om bara ett tiotal gamla kvinnor nu talar gammalsvenska här, är det desto fler som lär sig svenska. Även de som inte har svenska rötter känner starka band med Sverige nu för tiden, säger Karl-Erik Tysk. Men framför allt är det ättlingarna till de gamla svenskbyborna som vill lära sig sina förfäders språk. De lär sig dock rikssvenska, eller ”högsvenska” som de gamla här kallar det.

 

Strax innan kungen och drottningen gick på bussen för att lämna Gammalsvenskby mötte de en av dem: Viktor Buskas, 35 år. Han hade ett avskedsord till kungaparet:  Välkommen oftare!

 

Mats Karlbom, DN.     

 

********************************************

 

 

Kungen kom efter 200 år.

 

Upsala Nya Tidning  Fredag 3 oktober 2008.   

 

Gammalsvenskby.

En drygt 200-årig väntan är över. På torsdagen kom kungen – äntligen – till svenskhetens yttersta utpost, vid Dneprflodens strand.

 

 

 

Ukrainska Feodora Lysak bjuder kungen på bröd och salt.

 

 

Dnepr, Dnepr, du som rinner, vär vår by så stilla fram, sjunger den ålderstigna damkören i Gammalsvenskby kyrka. Här har man sedan 1782 uthärdat farsoter och världskrig, svält och sovjetterror. Man har förflyttats, kommit tillbaka och deporterats på nytt, i olika omgångar.

 

Och när kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia rullade in på torsdagen fanns damkören på plats för att sjunga ut nationalsång och psalmer. – Oj, ens hjärta darrade när de var på väg.

Jag sade ”nu blir jag hes”, när jag såg Silvia. Men det var så trevligt, så trevligt, säger 71-åriga Maria Malmas (dotter till Emma Malmas f. Herman) på kyrkbacken. Maria är en av de äldre damer i Gammalsvenskby som fortfarande behärskar sin svenska utan problem.

 

Lydia (dotter till Anna Utas f. Herman) var bara tonåring när hon liksom de flesta av de kvarvarande byborna efter andra världskriget skickades till sovjetiska arbetsläger i den kylslagna Komirepubliken, Det var hårt, jo, Vi högg skog. I nio år var jag där, berättar hon.

 

Vid kungabesöket invigdes en väg till byn, daghemmet fick en ny svensk lekpark och den restaurerade kyrkan fick nya silverljusstakar. Trots alla svårigheter är svenskintresset i dag starkare än på länge i Zmijevka – det ukrainska samlings-namnet på det hopvuxna samhälle som utgörs av Gammalsvenskby och dess tre tyskukrainska grannbyar.

 

I år är det så många som läser svenska så att jag har egentligen inte plats för dem. Jag har 19 i första gruppen och 25 i den andra, förklarade svensk-lärarinnan Larisa Belei. Undervisningen är frivillig, ett par timmar i veckan och samlar alla möjliga åldrar.

– Jag har en elvaårig flicka och den äldsta damen är 65 år.

 

Livet är inte enkelt på den syd-ukrainska landsbygden. Jordplättarna är små och förutom skolan, sjukstugan, daghemmet och de två affärerna finns i huvudsak bara säsongsarbete att få på de stora åkermarker intill som arrenderas av ryska jordbruksföretag.

 

Men optimismen lever i alla fall. – Jag är jätte optimistisk, och nu har jag också för första gången fått ekonomiskt stöd från Sverige, säger Larisa Belei. Vi har renoverat mitt klassrum – det är så fint så jag knappt vågar använda det.

 

Wiktor Nummelin   

 

 

********************************************

 

 

Kungaparet till turbulent Ukraina.

 

DN. Måndag 29 september 2008.  

 

 

Snart får svenskbyborna i Ukraina träffa kungen och drottningen. Kungaparet inleder i morgon ett veckolångt statsbesök i ett land som står mitt uppe i en politisk kris.

 

I Ukraina är uppståndelsen stor inför statsbesöket, berättar Helen Gustavsson som är handelssekreterare vid Exportrådet i Kiev. Det beror inte minst på att detta år första gången en kung kommer till det självständiga Ukraina på statsbesök, säger hon. Kungen var visserligen där 1978 men då på ett statsbesök i Sovjetunionen som Ukraina var en del av.

 

Besöket inleds i huvudstaden Kiev, där president Viktor Jusjtjenko tar emot. Han pressas nu av en regeringskris, sedan sprickan blivit total mellan det presidenttrogna partiet Vårt Ukraina och premiärministern Julia Timosjenkos block.

Sannolikheten att de två huvudpersonerna i ukrainsk politik ställer upp tillsammans är minimal, men på onsdag träffas kungen och Julia Timosjenko vid ett lunchmöte.

 

På torsdag inviger kungen en ny väg till Gammalsvenskby, den plats i södra Ukraina dit svenskar från Dagö i Estland tvångsförflyttades år 1781. Sedan dess har de bevarat såväl svenska sedvänjor som det svenska språket.

 

När kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia kommer dit blir det första gången som svenskbyborna får kungligt besök

 

 

Därefter går resan vidare till halvön Krim. Där avslutas statsbesöket på fredag med bland annat besök på en vinfabrik och på Livadiapalatset, där Jaltakonferensen mellan andra världskrigets segerherrar, Roosevelt, Churchill och Stalin hölls 1945.

 

En stor näringslivsdelegation, under ledning av Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen, besöker samtidigt Ukraina. Delegationen består av närmare 35 personer, med representanter för drygt 30 företag, berättar Helen Gustafsson vid Exportrådet. Intresset för Ukraina är stort bland svenska företag nu, säger hon. Det hänger ihop med att det blivit allt dyrare i de baltiska länderna och i Polen sedan de blev EU-medlemmar. Många svenska företagare vill flytta sin verksamhet till det betydligt billigare Ukraina.

 

Sveriges export till Ukraina är liten, och vår import därifrån minimal. Helen Gustafsson gör en jämförelse: - Svensk export till Ukraina är en tredjedel av den till Estland. Då ska man veta att det bor 1,3 miljoner människor i Estland mot nära 47 miljoner i Ukraina.

 

Mats Carlbom.   

 

********************************************

 

Orsa.  18 sept. 2008.  

  

Maria Norberg avvisades …

 

Polisen hämtade på tisdagskvällen (16/9) en ukrainsk familj, om sex personer, som uppehöll sig i Grunubergs fäbod ute på Orsaskogen. Familjen skulle avvisas till Finland.

 

Hämtningen skedde utan någon som helst dramatik och hade sin grund i att familjen kommit till Sverige via Finland.

Enligt EU-direktiv ska därför deras ärende prövas av finska myndigheter. Familjen, far och mor samt fyra söner, flögs därför på onsdagen till Helsingfors. Enligt polisen bodde familjen i en fäbod i Grunuberg och detta med ägarens goda minne.

Sten Widell.  

 

********************************************

 

Kungaparet till Ukraina.

 

Land 37/08 (8 sept. 2008). 

 

Den kanske mest kända svenska byn ligger vare sig i Värmland eller på Gotland utan i Ukraina. Gammalsvenskby grundades 1782 0ch invånarna har lyckats bevara sin identitet. I höst uppfylls bybornas drömmar. Då kommer kungaparet på besök.

 

Besöket är en del av ett statsbesök den 29 september till den 3 oktober. Kungaparet kommer till Ukraina som ett svar på den tidigare presidenten Leonid Kutjmas visit i Sverige i mars 1999. I sitt tal den gången berörde kungen Gammalsvenskby som ett exempel på de gamla kontakter som finns mellan länderna.

 

De första som kungaparet kommer att möta i byn är Aleksander Kvitko och Karl-Erik Tysk, präster i den ortodoxa respektive den svenska kyrkan.

 

- Kungar är viktiga, slår Aleksander Kvitko fast. Presidenter byter man, men kungen finns alltid kvar – som en symbol för landet och folket.

 

Jag föreställer mig att det blir en presentation av kyrkan och kanske en kortare andakt, säger Karl-Erik Tysk som i vardagslag är kyrkoherde i Ovansjö församling i Sandviken men som engagerat sig i Gammalsvenskby och människorna där.

 

Kyrkan är speciell. Den byggdes 1885 och ersatte en tidigare träkyrka. 1930 stängdes den som ett led i kommunismens kamp mot religionen. När Sovjetunionen kollapsade börjar man renovera kyrkan, som försågs dels med ett lutherskt torn, dels med en ortodox lökkupol. – Jag tror det är en unik lösning, säger Aleksander Kvitko om denna samexistens mellan två samfund.

 

Den varma sensommarsolen lyser över trädgården hemma hos Anna Annas. Hon väntar med spänning på kungaparets besök. – Holli bra – mycket bra – att de kommer, säger hon.

 

Anna talar Gammalsvenska, den speciella form av svenska som man tror liknar den som talades i Estland på 1700-talet. Det var från Estland som tusen svenskar fördrevs till Ukraina på 1780-talet. Anna är 72 år, även om det står 73 i officiella papper. Vi ljög ett år för att jag skulle kunna få jobb på ett vägbygge när jag kom hem från Tyskland 1945, förklarade hon.

 

Pappan försvann …

Alla i byn som inte hann undan hamnade under ockupation när tyskarna invaderade Sovjetunionen 1941. När dessa tvingades tillbaka tog de med sig alla tyska, men även svenska, bybor i området. - Mamma Kristina passade kor i Tyskland, berättar Anna Annas. Vi barn fick städa. Pappa försvann och mamma sökte efter honom, men hon lyckades aldrig hitta honom.

 

I november 1946 kom Kristina och barnen tillbaka till byn genom att hävda att de var ryssar, De som kallade sig svenskar fick sitta i fångläger i Sibirien i flera år innan de tilläts återvända. Inget av det vi haft före kriget fanns kvar. Vi bodde många släktingar i ett hus där taket saknades, säger Anna. Nu har hon pension motsvarande drygt 800 kronor i månaden. Hon har dess utom en kompensation på motsvarande 65 kronor från Tyskland för att hon använts där i tvångsarbete.

 

Det fejas i byn. Leninstatyn som stod framför kulturhuset togs boet i juli, man har beställt skyltar som skall sättas upp vid infarten med texten Välkommen till ”Gammalsvenskby”, man arbetar med att renovera kyrkan och vägarna och ser också över vattenförsörjningen som fungerar dåligt.

 

Förtryck och hungersnöd.  

Maria Malmas går och rensar ogräs bland löken i trädgårds-landet medan sonen Aleksander matar gässen. Maria är förväntansfull på ett behärskat sätt. Som flera andra tror hon inte riktigt på att kungen verkligen skall komma.

- Men även om han inte gör det så har vi i alla fall fått en ny väg till byn, säger hon. Det är nästan lika bra. När jag var liten var vägarna fina, inte som de är nu.

 

Gammalsvenskby drabbades hårt när Sovjetunionen föll ihop och för många äldre var den gamla tiden en period av ordning och god standard, åtminstone den sista delen av Sovjettiden. Maria återkom till byn 1947 efter att ha tillbringat tre år med sina föräldrar i ett sibiriskt fångläger. De kom tillbaka till politiskt förtryck och svår hungersnöd.

-Jag brukar bära min lillebror Johannes till öarna i floden, säger hon. Där fanns gräs man kunde äta.

 

Från 1949 jobbade hon i elva år som bomullsplockare och på 1960-talet arbetade hon på dagis. Den här dagen ska hon i väg och träffa andra äldre kvinnor. Tillsammans bildar de en liten svenskbykör som brukar sjunga när det kommer viktiga gäster. – Vi ska sjunga för kungen också, säger Maria.

Några svenska sånger och några psalmer har vi tränat på.

 

 

********************************************

 

Aftonbladet  Måndag 9 juni 2008.   

     

Svenska Maria ska utvisas från Sverige.

 

 

 

Foto: Magnus Sandberg           

Orsa.

   

Maria Norberg (77) asylsökande och utvisningshotad.

Efter 74 år i exil i Gammalsvenskby i Ukraina vill hon flytta hem till Sverige. Men Migrationsverket vill kasta ut henne.

 

På fönsterkarmen i Maria Norbergs trähus i södra Ukraina står ett porträtt av svenske kungen. I 200 år har svensk-ättlingarna i Gammalsvenskby bevarat sina traditioner och sin åldriga svenska. När Maria Norberg växte upp var det en självklarhet att de var svenskar. Det stod till och med skrivet i det sovjetiska passet.

 

För det svenska Migrationsverket är det inte lika uppenbart.

 – Det har ingen betydelse i det här fallet, säger Jessica Nilsson Hällje, på Migrationsverket i Stockholm.

 

Född i Småland.

Maria Norberg föddes i Ålem Småland 1931, då hennes föräldrar Gustav (Pettersson HANSAS; Tab 16) och Berta (Johannesdotter GEROK) var på tillfällig flykt undan svält och kommunism.

 

Efter några år återvände de till svenskbyn, men livet var då om möjligt än värre och den här gången kunde de inte fly. Den sovjetiska järnridån slöts kring dem och livet blev en kamp för överlevnad. Flera av Marias syskon dog i svält och många släktingar förvisades till Stalins arbetsläger eller avrättades.

 

(Maria gifte sig i Gammalsvenskby med Nils Pettersson Norberg)

 

En turistattraktion.

Först när Sovjetunionen kollapsade återfick de kontakten med omvärlden. Sedan några år tillbaka går det turistbussar med svenskar till den fattiga lilla byn med svenskättlingarna. I höst ska kungen besöka Ukraina och ett besök i byn planeras.

 

Turisterna kommer och tittar på oss och frågar ”Vill ni inte komma till Sverige?”. Vilket hån! Det är klart vi vill. Men nu när vi är här vill inte Sverige ha oss, säger Maria Norberg.

Hon kom till Sverige via Finland med sina barn och barnbarn i februari; (sonen Petter med hustru och deras barn).

 

 – Vi har ställt en begäran att Finland tar över deras ärende, säger Jessica Nilsson Hällje.

Efter en tid på Migrationsverkets förvar i Kiruna bor de nu hos Karl-Gustav Hedling utanför Orsa. Han har besökt svenskbyn i Ukraina flera gånger och engagerat sig i deras öde. – Det är en skam om de inte får stanna, säger han.

 

 

Mattias Carlsson.    

 

 

*******************************************

 

 

SYDSVENSKAN, Söndag 1 juni 2008.   

 

 

Ukrainsk svenskby bereder väg för Carl XVI Gustaf.

 

Gammalsvenskby.

 

När kungen kommer får Lenin flytta på sig.

Det blir resultatet av ett beslut i Gammalsvenskbys högsta beslutande organ, byrådet, i förra veckan.

Då bestämdes att statyn av Lenin tas bort, och det innan Carl XVI Gustaf kommer dit i samband med sitt statsbesök i Ukraina i höst.

 

Att kungaparet åker till Ukraina i månadsskiftet september-oktober är inte offentliggjort ännu, men förberedelserna har redan pågått i ett halvår.

 

Enligt ukrainska tidningsuppgifter behövs motsvarande tjugo miljoner kronor för att snygga till byn inför besöket. Pengarna ska användas till att bland annat bygga en ny väg över stäppen, laga gatorna i byn, få ordning på vatten-försörjningen och till att rusta upp skolan, kyrkan och kulturhuset. Det enda arbete som påbörjats hittills är vägbygget.

 

De pengarna kommer från staten, men andra ska komma från regionen och där diskuterar man fortfarande för fullt, säger byns borgmästare Alexander Jermolenkov.

Förra söndagen höll han ett stormöte i byn, där han informerade invånarna om vad som ska hända i samband med kungabesöket. När vi diskuterade upprustningen av kulturhuset väckte jag frågan om att avlägsna statyn av Lenin från dess plats framför huset, berättade han.

 

    

Äldre vill bevara statyn.

För honom var det inte – i första hand – en politisk fråga.

Statyn är i dåligt skick och känns dessutom omodern, säger han. Besökare skrattar åt den.

 

Men så inte alla bybor.

Nej, några äldre blev upprörda och sa att de själva skulle bekosta renoveringen av statyn för att den ska få stå kvar, fortsätter Alexander Jermolenkov.

 

I det läget vände han sig till byrådet. Det är en församling bestående av femton bybor, alla valda i samband med Ukrainas parlamentsval. Efter några timmars diskussion föll utslaget i fredags.Tolv röstade för och tre emot att avlägsna statyn, säger den lättade borgmästaren.

När den skall tas bort och vart den ska ta vägen vill han inte gå in på, men i västra Ukraina finns en Leninpark full av den gamle Sovjetledarens statyer.

 

Den (tidigare) ukrainske presidenten Leonid Kutjma besökte Sverige redan år 1999. Normalt återgäldas ett sådant besök redan inom ett år, men ett svenskt svarsbesök har dröjt, förmodligen på grund av det stundtals turbulenta politiska läget i Ukraina. Men nu ska det alltså bli av.

 

Den 30 september flyger kungaparet till Kiev där de träffar president Viktor Jusjtjenko.

 

Två dagar senare flyger de vidare ner till byn, som ligger 60-70 mil från Kiev, vid floden Dnjepr.

– På programmet står ett besök i svenska kyrkan, säger Alexander Jermolenkov. Förmodligen också vid minnesstenen över dem som stupade i kriget och den över de svenskbybor som mördades av den hemliga polisen NKVD på 1930-talet.

 

 

 

Foto: Lina Elmquist             

 

Kungaparet ska förstås också få träffa, och tala med, några bybor.

 

Stort för byborna.

För borgmästare och byborna är det här en av de största händelserna i den lilla fattiga byns historia.

– Vi hoppas på god publicitet och sedan möjlighet till projekt som är till nytta för oss, säger han.

Alexander är ukrainare till börden, men för svenskättlingarna blir besöket framför allt en emotionell upplevelse. Känslan för Sverige är stark och i nästan varje hem där det bor svenskar finns en flagga och en bild av kungafamiljen.

 

Göran Svedberg.   

 

********************************************

 

Besök hos svenskbyborna – en upplevelse.

 

Jönköpings-Posten, maj 2008.  

 

 

Vägarna i Ukraina har sina brister,

och i en buss som sett bättre tider får man emellanåt leka gunghäst även på asfaltsträckorna. Men när vi äntligen tagit oss fram även på den smala och regnvåta byvägen till Gammalsvenskby, glömmer vi snabbt resans obehag. Utanför kyrkan står prästen och tar emot oss med öppen famn och ett stort leende. Han hälsar oss välkomna på hygglig engelska, men för säkerhets skull tolkar 70-åriga Maria (Emma Malmas dotter) honom till god svenska.

 

Vid kyrkporten väntar de andra kvinnorna,

klädda i tjocka koftor, halvlånga kjolar och färggranna schaletter. Visst ser de rätt gamla ut, men snart får vi veta att deras ålder ligger mellan 70 och 78, alltså inom samma intervall som gäller för flera av oss turister. Det är bara det att hårt arbete och smärtsamma upplevelser har satt djupa spår i ryggar och ansikten. Men de möter oss med frimodigt öppna blickar och rentav glada ögon, som säkert sett många svenska besökare före oss.

De – just bara de och några till som inte orkar vara med – utgör den utan tvivel sista generationen som bevarar svenskt språk och svensk kultur i denna för oss så avlägsna del av Europa. Runt kyrkan tränger den lilla byn ihop sig, hus med trädgårdar och grönsaksland. Omkring byn utbreder sig de stora fälten – allt detta som var en del av den ukrainska stäppen, när svenskbybornas förfäder kom hit på 1780-talet. Men inte långt bort flyter den breda floden Dnjepr förbi mot Svarta havet, den farled där för mer än tusen år sen nordiska vikingar seglade eller rodde sina skepp på handelsresor, eller för att kanske ta tjänst som väring i Miklagård.

 

Vi går in i kyrkan,

den vackert restaurerade gamla svenska kyrkan, ursprungligen byggd 1885. Även den har upplevt skilda öden. 1930 gjorde kommunisterna den till ”kulturhus”, 1964 blev den lagringslokal för gödningsmedel. Först när det sovjetiska trycket lättade under Gorbatjov återfick den sin religiösa funktion. Den restaurerades 1989 med ikonostas och altaren i ukrainsk-ortodox stil. Några gånger om året kommer en svensk präst hit och håller lutherska gudstjänster för byns svenskar.

 

Prästen berättar för oss om kyrkan och verksamheten. Sen ställer sig de fem kvinnorna vid väggen – tillsammans med prästen och den ende manlige deltagaren, Viktor Buskas – och sjunger för oss. Deras repertoar är framför allt välkända svenska psalmer. Deras röster är klara, om än en smula kärva av ålder – en gripande upplevelse som berör oss och stannar kvar i minne och känsla. Därefter blandar vi oss med dem, hälsar och börjar samtala.

 

Svenskbybornas Ukraina-historia

har drygt 225 år bakom sig. Mer än tusen svenskar, boende på estländska Dagö som tillhört Sverige 1582-1721 men genomfreden i Nystad övergått i rysk besittning, förvisades av Katarina II 1781 till södra Ukraina. Avsikten var att de skulle odla upp en del av det stäppområde som hon just erövrat från turkarna. De anträdde den långa vandringen dit hösten 1781 och kom fram först nio månader senare, decimerade med mer än tredjedelen under vad man ibland kallat ”dödsmarschen”.

 

Vilka umbäranden dessa pionjärer fick uppleva kan man bara tänka sig. Och inte blev det mycket bättre för nästa generation, hungersnöd och sjukdomar höll befolkningstalet nere. Först under 1800-talets slutskede kunde den goda jorden ge svenskbyborna ett visst välstånd. 1904 räknade byn 710 innevånare.

 

Så kom första världskriget, oktober-revolutionen, inbördeskriget samt nya år av missväxt och hungersnöd. När Stalin mot slutet av 1920-talet inledde sin planekonomi och trycket hårdnade, valde885 svenskbybor, dvs. så gott som hela den dåvarande kolonin, att under Röda korsets beskydd utvandra till Sverige.

 

Men även Sverige

Var då på väg in i en ekonomisk kris och livet där blev inte vad utvandrarna från Ukraina väntat sig; i stället för egna gårdar fick de bli statare eller lantarbetare på Gotland och i Västergötland. Efter ett par år valde därför drygt 240 av svenskbyborna att återvända till hembyn i Ukraina. De underordnade sig regimen och bildade ett kommunistiskt parti.

 

Likväl skulle de snart drabbas av Stalins utrensningar. Med anklagelsen att ha motarbetat regimen fördes sjutton män och en kvinna bort och försvann till okända öden. Deras namn står att läsa på en minnessten utanför kyrkan. Så kom andra världskriget med den tyska ockupationen. Efteråt anklagades somliga – delvis med fog – för att ha gått i tysk tjänst, även om det skett med tvång. Några av männen fick tillbringa många år i sibiriska Gulag, där deras hustrur fick nöja sig med att besöka dem några dagar om året. Det är erfarenheter av den sortens kvinnor vi träffar denna majdag har med sig i bagaget.

 

Efter kyrkbesöket

Tar bussen oss – och nu åker kvinnorna med – till en annan del av byn, där vi ska äta lunch i ett ”dagis” för byns barn. De små – en klass med 2-4-åringar, en annan med 4-6-åringar – har sin sovtimma i husets andra våning, så vi får ta plats på de små stolarna vid ett långbord i matsalen. Maten är redan framdukad: äkta köttbullar, korv, fisk- och kycklingdelar, gurka, rädisor, tomater och sallad, det vill säga en bättre lunch av den sort vi kan unna oss hemma emellanåt.

 

Här bryter samtalen ut på allvar. Jag får sitta vid Anna (Annas), 72 år, som gärna berättar om sitt liv, sina tre barn – hon bor tillsammans med ena dotterns familj – sina sju barnbarn och ett barnbarnsbarn. Hennes döttrar kan svenska (?) men inte barnbarnen, och uppenbarligen talas det sällan svenska i hemmet längre.

Anna har ett hårt liv bakom sig, men klagar inte. Hennes mor tillhörde de svenskbybor som utvandrade till Sverige 1929 men sedan återvände. Själv har Anna varit i Sverige och hälsat på de släktingar, som stannade kvar där efter emigrationsförsöket 1929, men kan inte längre tänka sig att flytta dit. Hon har sitt hem i Ukraina.

 

Så sjunger de

Ännu några sånger för oss, en skillingtrycks visa, en gånglåt och till slut Du gamla, du fria. Men när de kommer till slutraden i nationalsången ”Jag vill leva, jag vill dö i Norden”, då byter de ut refrängen till ”Jag vill leva, jag vill dö på jorden”.

 

 

 

Maria Malmas vid sin mors, Emma Malmas, grav.

 

Det blir naturligt att vi slutar besöket i Gammalsvenskby med en visit på kyrkogården (gravgården). Viktor och kvinnorna visar oss de färgrikt prydda gravarna över sina släktingar, föräldrar, syskon. Och vi tar avsked efter ett par timmars samvaro och reser vidare med en stark upplevelse att minnas, en upplevelse som kräver tid för eftertankar.

 

Kung Carl Gustav

lär ska komma hit i oktober; ryktet därom har redan spritt sig bland svenskarna i byn. De tycks se fram emot besöket, även om de tar det med ro; de verkar rätt blaserade på att ta emot svenskar av alla sorter. Vi hoppas att kungen ska få färdas samma gropiga väg som vi har rest, inte lyftas hit i helikopter. Då skulle han gå miste om ett kännetecken för dagens Ukraina, där de tunga lastbilstransporterna går illa åt vägarna.

 

Josef Rydén      

                 (text och foto)                   

 

 

********************************************

 

E-post från Halmstad, maj 2008.  

 

 

  info@gmmalsvenskby.se

Hej.

 

Jag heter Christer Johansson och bor i Halmstad.

Är emellanåt inne och tittar på din mycket intressanta hemsida, särskilt då inför resan till Ukraina som jag gjorde på sensommaren förra året.

 

Gjorde en lång rundresa i min VW campingbuss i Ukraina; Kiev, Poltava, Krim, Yalta.. samt förstås Gammalsvenskby. Zmiivka var ett av mina förutbestämda resmål.

 

Läste om denna by där det bodde svenskar... för många, många år sedan. Tror att det var redan i skolan i mitten på 1960-talet. Själv är jag född 1951. Och då sade jag tyst för mig själv:

"Dit skall jag åka en dag!"

 

Skulle förstås ha tagit kontakt med dig långt, långt tidigare... Men, du vet hur det är. Det är så mycket man skall göra, och så blir det inte av.

 

Nåväl, bättre sent än aldrig. Jag har förstått att du gör, och har gjort, mycket stora insatser för människorna i Gammalsvenskby.

Av människornas kommentarer att döma, framstod detta som mycket, mycket uppskattat. Och jag förstår att varje hjälpinsats, om än aldrig så liten eller obetydlig, är lika behövlig som efterlängtad.

 

Har inga relationer till denna lilla svenska enklav på den ukrainska stäppen. Mer än att jag är svensk! Är dock allmänt historiskt intresserad, och fascinerad av denna spillra av svenskar som lyckats överleva dessa omänskliga strapatser.

 

Melitta hade en fantastisk berättelse; vilket livsöde.           

Stannade i byn ett par dagar. Träffade alla dessa underbara människor: Melitta, Lilly, Anna, Victor, Gustav Gustavsson Annas... vilka jag fick mycket bra kontakt med.

 

Var inne och kikade på din hemsida i dag på morgonen, det smärtade mig att läsa att Gustav inte längre finns i livet. Vi hade mycket intressanta samtal, han var en fantastisk man... Livet hade bestått av, som han själv uttryckte det, av "arbete, arbete och åter arbete, i början efter krigsslutet, sju dagar i veckan..."

Och så hade han varit med och fiskat mal i Dnjepr...

 

Jag tyckte att Gustaf lika gärna skulle ha kunnat bo på en gård någonstans i mörka Småland; han gav ett genuint, småländskt intryck. Helt fel var det kanske inte... då Gustav visst hade sina rötter på Gotland!

 

Det var nästan overkligt att kunna kommunicera på sitt eget språk med dessa människor i en avlägsen liten by i södra Ukraina vid Dnjepr. Fast då man talade gammelsvenska sins emellan, var jag förstås helt förlorad...

 

Jag har varit runt på många platser, i många länder, och träffat mycket människor... fast besöket i Gammalsvenskby överträffar sannolikt det mesta! Det var en både enastående och rörande upplevelse. Något som jag säkert kommer att bevara på främsta parkett i minnet resten av livet.

 

Tillbringade ganska mycket tid och talade med Melitta i hennes hus. Viken fantastisk kvinna! Vilken livsvilja och vilken oerhört stark kvinna.

Det är så jag önskar beskriva en riktig överlevare.

Den sortens människor gör man inte längre!

 

Du skrev också att Viktor (Buskas) flyttat in i hennes hus, sedan Melitta själv flyttat in till sin pojke i Kherson.

Säkert trevligt för Viktor att få tillgång till en egen bostad.

 

Jag har lite bildmaterial på människorna i Gammalsvenskby, skulle vilja att du gärna tog emot några bilder, som du kunde lägga in på din hemsida. Låter sig detta kanske göras... och du får mycket gärna publicera detta E-mail på hemsidan, om du vill. Då skulle jag bara bli glad!

 

Med de bästa hälsningar,

 

 

Christer Johansson.

 

********************************************

 

Linköpings Tidning.

 

Januari  2008.   

 

Kosackklenod har intresse.

 

Hösten 2008 kommer en stor utställning om kosackhövdingen Ivan Mazepa att hållas på nationalmuseum i Ukrainas huvudstad Kiev. Föremål från Sverige kommer att finnas med och det svenska kungaparet kommer att närvara vid invigningen. Från Linköpings stiftsbibliotek och lands-bibliotek kommer Ukraina att låna en bulava som eventuellt tillhört kosackhövdingen.

 

Zaporog-kosackernas hetman (kosackiskt statsöverhuvud) Ivan Mazepa (1644-1709) är mycket berömd i Ukraina och pryder bland annat en ukrainsk sedel. Han betecknas av vissa som en stor frihetskämpe och hans intressanta liv har givit inspiration till många politiska och musikaliska verk.

 

Han var också lierad med Karl XII.

Under Karl XII:s krig så var kungen i allians med en kosackhövding som hette Mazepa. Mazepa bröt med tsaren och lierade sig med Karl den tolfte för att han ville ha ett fritt Ukraina. Det gick ju väldigt illa vid slaget om Poltava och då flydde Mazepa tillsammans med kungen till den turkiska staden Bender och där dog Mazepa, säger Stifts- och landsbibliotekets chef Mathias von Wachenfeldt.

 

Skänktes.

Där fanns ju då ganska starka band mellan Ukraina och Sverige på 1700-talet i samband med det här. Mazepas efterträdare hette Filip Orlik han var med Karl XII till Sverige 1716 tror jag de kom tillbaka till Sverige. Då blev Orlik kvar i Kristianstad medan kungen då reste upp till Norge och blev skjuten, berättar von Wachenfeldt.

 

Under sin tid i Kristianstad fick Orlik ont om pengar och blev tvungen att pantsätta sina bulavor för att få råd att åka till Stockholm och be drottning Ulrika Eleonora om mer pengar. Men vad är då en bulava för något och hur kom den till Linköping?

 

Mathias von Wachenfeldt förklarar.

En så kallad bulava, är en stav, ungefär som en spira. Det var något som användes av kosackhövdingar ock kosack-överhuvuden. Vi vet inte riktigt hur den kommit från Kristianstad, där den pantsattes 1719 till då den 1784 skänktes av en konsthistorienotarie till kuriositetssamlingen i biblioteket. Men historiker i Ukraina är rätt övertygade om att det är Orliks ock kanske också Mazepas bulava som han har ärvt, säger von Wachenfeldt.

 

TV-team från Ukraina.

I Ukraina uppmärksammas den kommande utställningen mycket och ett tv-team från Ukraina åkte till Sverige i december (2007) för att göra ett reportage och besökte då bland annat Linköping för att titta på bulavan.

 

Nu skall bulavan ställas ut i en monter tillsammans med en gammal karta av Ukraina innan den transporteras till Kiev.

 

 

                                                                                           Joel Jonassen.

 

********************************************

 

 

Senaste Nytt från Gammalsvenskby!

 

November 2007.

 

 

 

Melitta Prasalova f. Portje har flyttat till sin son i Cherson.

 

 

Viktor Buskas har övertagit Melittas hus.

 

 

Gustav Gustavsson Annas har avlidit.

 

 

Tidigare har Lisa (Emil Norbergs styvdotter) avlidit.

 

 

Vägbygget har avstannat.

 

 

Kranvattnet på gården fungerar i bästa fall en timme på morgon och en timme på kvällen. Det är inte lätt att sköta tvätt och hygien under sådana förhållanden.

 

 

Vart försvinner alla insamlade pengar ?

 

 

 

********************************************