Brev 1894 - 1930

Till:    Pastor E. Wirén

Från: Emma Hoas

Gammal-Svenskby den 19/9–2/10 1915.  

Gode Herr Pastor Wirén!

Mycken tack för det vänliga brevet. Ville genast ha besvarat det, men som jag ej var frisk måste jag uppskjuta brefskrifningen några dagar.

Att de två skolflickornas afresa väckte stor bestörtning och förstämning förstår jag så väl. Jag hade heller ingen aning om att den mannen reste iväg härifrån (han var alls icke sänd af någon - det är just han själf och hustrun som tillställt hela ”intrigen” om vi så får kalla det).

Jag tillrådde ju Norbergs att afsända ett telegram endast därför att de ej skulle rusa åstad och göra en ännu större dårskap ty jag trodde ju heller alls icke på någon fara. Fastän det bär emot att tala illa någon måste jag i sanningens namn säga att den man som afhämtade flickorna endast begagnade sig af svepskäl såsom att det skulle vara någon fara eller att de ej hade att betala för Maria Utas – de ville obevekligen taga hem sin brorsdotter. Så skrämde de Norbergs alldeles från besinningen – de skulle inte hinna afvakta telegrammet - då skulle man ej mera kunna resa – så farligt var det.

Tusen tack för telegramsvaret, det kom i måndags alltså 14 dagar efter de afsända telegrammet. Att mannen Simon Albers var så ohöflig och ej talade varken vid Pastor Wirén eller Kyrkoherden – var med afsigt ty då hade han väl knappast fått resa med barnen. För öfrigt talar den mannen mycket osanning så jag vet ej hvad han kunde hitta på att berätta härifrån. Om lilla Anna Norbergs hemresa ej har någon annan nytta med sig så kan hon åtminstone vederlägga alla hans osanna påståenden. Lilla Maria Utas har ej lof att säga något.

Det har gjort mig så grufligt ondt hela tillställningen, att jag höll på att bli rigtigt sjuk, men jag har åtminstone försökt att göra allt hvad jag kunde för att förhindra dem att göra denna dårskap. Norbergs äro nu mycket ledsna och skamsna att de ”lockats i fällan” af denne Simon Albers, men att fråga om deras flicka genast kunna få återvända – det vilja och kunna de ej säga det – men om kriget skulle upphöra snart ville de kanske bedja att hon finge komma tillbaka nästa höst – men den stackars flickan, som nu redan längtar så mycket tillbaka till skolan och asylen, har då försummat ett helt år.

Blef här afbruten och måste nu skyndsamt sluta. Hoppas Pastorn förlåter dem, som sårat och visat sig ohöfliga mot Pastorn. Jag är så ledsen däröfer och hoppas det inte må inverka menligt på Pastorns resa hit ner.

Hjärtligt välkommen! För dessa som älska Gud samverkar allt till det bästa. Hjärtliga hälsningar,

Eder tillgiifna

Emma Hoas

Till:     Pastor E. Wirén

Från:  A.J. Rydén

Pastor i Sv. Ev. Luth. Kyrkan

SVEA, Minnesota, Oct. 18, 1915.

H Herr Kyrkoherde E. Wirén!

Efter långt dröjsmål kan jag nu till min stora Glädje gifva Er svar, ehuru detta ej är så tillfredsställande som jag önskade. Med kännedom om den nödliga tid, som det alltid tager då en demokratisk styrelse skall sätta något i verket, tror jag, att Gammalsvenskby slutligen skall för … af … just ena synoden.

På det att Ni själf  må vara i stånd att bedöma sakläget, sänder jag Er såväl synod och presidentens bref till mig i ärendet och synodalrådet verkar  … meddelande. Som Ni främst, är styrelsen böjd för att framdeles taga upp saken med hopp om utväg att hjälpa.

Om jag vågade gifva ett råd så skulle jag förorda, att en ny kraftig begäran af Gammalsvenskby sändes direkt dr L.A. Johnston, 540 Olive st., St Paul, Min., U.S.A. Jag är säker om, att det lönar sig att under den närmaste framtiden (före nästa synodalmöte i juni 1916) lifligt framhålla Gammalsvenskbys sak.

För min egen personliga del lofvar jag att göra allt för våra landsmän vid Djneper. Med tacksamhet skall jag städse mottaga nya underrättelser från Gammalsvenskby. Jag vill och i svenska pressen här ute bevaka de meddelanden, jag kan få, att framhålla Gammalsvenskbys sak.

Som jag redan kunnat samla lite, sänder jag härmed $19,46 som svenskarna i Gammalsvenskby kunna använda till sådant som mest kan vara af nöden. Af denna lilla summa komma $5,35 från Svea, Min., $10,30 från Beckville, Min., och $3,81 från Cosmos, Min.

Kan jag, skall jag särskildt söka få något mer. Då Ni sänder meddelandena till Gammalsvenskby, så hälsa vänligen familjen Hoas från mig.

Med innerlig svensk hälsning

A. J. Rydén.

Till:    Pastor E. Wirén

Från: Kristoffer Hoas

(militärtjänst i Tbilisi).

Tiflis den 14 november 1915.  

Käre broder!

Känner det som en inre mani att ännu en gång bringa dig uttrycken av min innerligaste tacksamhet för din faderliga omsorg o. trofasta omtanke för min familj under dessa svåra tider samt din undsättning, genom din försorg kommit min hustru till godo. Ja, hur skall jag rätteligen kunna tacka dig o. alla de goda människor, som inte glömt oss o nödens stund. Må vår himmelske Fader rikligen löna dig o. dem!

Fastän jag nu på länge ej hört något av dig o. de dina vågar jag dock hoppas att du jämte din snälla Fru är frisk o kry. Huru mår nu er lilla rara älskling? Må Gud välsigna honom! Vad nu angår mitt hälsotillstånd, så har den gode Guden hittills bevarat mig för sjukdom o. låtit mig behålla hälsans dyra gåva. Herrens namn vare ärat i evigheters evighet.

Har du fått ett brevkort? Vi ha hittills haft mycket arbete. Mina ögon hava tjänstgjort rätt ordentligt till min stora glädje. Känner att de nu är bättre än förut, fastän jag trodde att de inte skulle stå utmed det myckna arbete vi voro överhopade samt det elektriska ljuset. Men det har gått bra, ja, över all förväntan.

Vi ha det härligaste höstväder man kan tänka; soliga varma dagar med nederbörd ibland, luften är inte så torr som om sommaren, nätterna däremot äro rätt så kyliga, dock kunna vi ännu sova i oeldade rum utan att störas av nattens köld.

När man kliver upp på bergen utanför staden en vacker höstafton, så har man den härligaste utsikt över den fredliga nejden, berg o. kullar, kala, ödsliga ser man överallt så långt blicken når, men i väster resa sig som drömmande jättar de kaukasiska bergen med sina snötäckta hjässor.

Huru går det med prästfrågan? Har du fått något meddelande från a(meri)ka? Får du brev från M-berg?

Från Peter Buskas fick jag häromdagen brev. Han meddelar att några svar på sv. anhållan angående prästjorden ännu ej ingått. Tyskarna föreslå nu att svenskarna skola betala tredjedelen av prästlönen, men de vilja ej ingå på deras förslag.

Ämnar du snart besöka G. L. eller tänker du uppskjuta resan dit ned till våren? De hjärtligaste hälsningar till dig o din Fru. Från din innerligt tacksamma,

Kristoffer Hoas

Brev från Kristoffer Hoas

Till Edvin Wirén.

Tiflis (Tbilisi, Georgien), den 17 december 1915.

Käre broder!

Gott Nytt År!!!

Fastän jag är strängt upptagen av mycket arbete har jag dock företaget mig att skriva några rader till med anledning av ett brev, du sänt till min hustru, beträffande ärkebiskopens förslag av prästfrågans lösning.

I en så viktig sak som denna vill jag – förrän jag ingår på detta förslag – med tålamod avbida Herrens svar.

Ännu rasar kriget, ännu förtära dess vilda, väldiga flammor många liv, mångas hälsa nedbrytas … Vem vet om jag med hälsa o. krafter får uppleva fredens efterlängtade lyckliga dag. Dock vill jag hoppas att Herren, som hitintills hulpit o bevarat mig, även alltjämt skall beskydda o. bevara mig till kropp o. själ o. låta mig med hälsa efter krigets slut återvända till de mina för att upptaga mitt avbrutna arbete i församlingens tjänst. I nära förbindelse med detta förslag påtränga mig ovillkorligen sådana frågor som dessa.

Huru länge skall jag studera, vem skall förse skollärartjänsten den tid jag studerar eller skall platsen vara ledig tills jag återvänder från Sv.(-erige).

Man får även taga församlingens ställning i denna fråga i beaktande. Utan församlingens önskan o. samtycke vill jag ej taga ett så viktigt steg.

Nu vill jag övergå till ett annat ämne, som f.n. i högsta grad fängslar mitt intresse o. uppfyller mitt hjärta med hoppets värmande stråle. Saken är den att enligt överbefälhavarens föreskrift underbefälet (soldaterna) kunna få permission ända till en månads tid. Denna föreskrift gäller även här i intendent (-uren) o. flera skrivare ha redan varit hemma på besök. Tyvärr få endast 2 åt gången resa hem o. vi är rätt många. De flesta skrivare ha vänner o. gynnare bland de högre ämbetsmännen så att, när de vilja får de resa hem. Jag är en främling här o har ingen som kan inlägga ett ord för mig och får därför vänta till alla ha varit hemma eller med andra ord tåligt vänta i 3 år till. Nu har jag varit borta c:a 1½ år från maka o barn, hus och hem. Du kan bättre föreställa dig än jag med ord beskriva min tärande hemlängtan och min åstundan att se de mina, om än för en kort tid. Skulle inte samma person, som var villig att hjälpa mig, … göra sitt inflytande gällande och utverka åt mig tjänstledighet till nästa vår eller ju förr, desto bättre. Därigenom skulle den lättnad beredas mig, som Kr … en gång lovar mig.

K. B., ännu en sak ligger mig ömt på hjärtat nu att svenskarna i Gammal Svenskby varit utan själavård över

1½ år. De längta med vemod efter en svensk präst, som kunde hålla gudstjänst med nattvardsgång i deras kyrka och konfirmera deras barn. Huru skönt vore det ej, om du till våren, eller ju förr desto bättre, kunde besöka dem och jag på samma gång finge permission, så att vi kunna träffa varandra i G. Sv. och gemensamt behandla byns brännande frågor. Låt mig snart få veta dina tankar beträffande ovan berörda saker.

Hjärtliga hälsningar till dig och din fru från,

Kr. Hoas

Till:    Pastor E. Wirén

Från: Kristoffer Hoas

Tiflis den 21 januari 1916. 

Käre broder!

Önskar dig och de dina en lycklig fortsättning på det nya året. Måtte fridens o kärlekens Gud under detta år göra ett slut på all strid, hat, oenighet, mellanhavande o detta fasliga krigs nöd, elände, jämmer o umbäranden. Var före, liksom ock efter julen ända hittills strängt upptagen av arbete, så att jag helt och hållet glömde önska dig ett Gott Nytt År.

Är Gud ske lov frisk o kry, som vanligt, men har ibland huvudvärk, som emellertid försvinner så snart jag kommer i frisk luft. Eftermiddagarna från kl. 3-7 använder jag dels till läsning, dels till promenader till någon kulle utanför staden. Hittills har vädret varit mycket gynnsamt med varma dagar o solsken, men för några dagar sedan blev det mycket blåsigt och kallt men något snöfall har ännu inte förekommit, men på bergen runtomkring – ser man – rasar den vildaste snöstorm.

Före julen sände jag dig ett brev, men befarar, att det inte kommit fram, eftersom jag hittills ännu ej fått något svar på de frågor jag framställde.

Från G.Sv. (Gammalsvenskby) ingår underrättelser, den ena sorgligare än den andra. Tillståndet i alla avseenden är det bedrövligaste man kan tänka sig. Den egentliga omständigheten att byn är i saknad av skollärare o ledare utvisar sig i ungdomens förvildning och sedeslöshet tilltager i förfärande grad, dryckenskapen med slagsmål, trätor, dans florerar, partisinne, avundsjuka o dyl. förvärrar ännu mer tillståndet, som för de mera rättsinnliga bliver allt mera olidligt.

Å andra sidan är den andliga nöden hos en stor del av befolkningen obeskrivligt stor. Alla längta med brinnande iver, med fyllda hjärtan efter besöket av en svensk präst, som med Guds ord kunde trösta dem i deras bedrövliga läge, uppmuntra dem att inte låta modet falla, ty de äro som får, som äro utan herde, konfirmera deras barn samt stärka dem med Herrens heliga nattvard.

Den tyska prästen känner sig sårad o vill inte mer hålla någon gudstjänst i svenska kyrkan, emedan de i våras ej läto honom konfirmera sina barn enär de väntade på dig, att du skulle komma.

Kära broder, jag skulle vara så tacksam om du skulle bereda mig en obeskrivlig glädje om du nästa vår kunde besöka G.Sv. Gör det för våra arma, bedrövade bröders skull, ty annars låta de modet falla o råka i förtvivlans avgrund. Om du ej kan besöka dem, kanske det vore möjligt att finna någon annan svensk prästman som kunde göra det. Tänk på denna sak… Vågar nu även framkomma med mina egna angelägenheter. Vore det ej möjligt att genom den persons förmedling som vid krigets utbrott ville hjälpa mig, utverka åt mig en längre tids permission till nästa vår. Många av våra skrivare ha redan varit på besök, permission genom sina ämbetsmäns mellankomst, men jag har ju ingen som kan tala för mig, ty jag är en främling.

De hjärtligaste hälsningar till dig, din fru och lilla älskling från din evigt tacksamme,

Kr. Hoas

Till:    Pastor Virén

Från: Julia Buskas

Gammal-Svenskby den 23 maj 1916.

Snälla Pastor Virén!

I går på morgonen kommo vi fram. Ingen har varit och möta oss. Telegrammet hade icke kommit fram. Fredag kl. 6 på kvällen voro vi i Alexandrovsk. Där så gingo vi först och sökte om vi skulle se någon, som skulle hava kommit och möta oss, men ingen fanns där. Då fingo vi taga kusk och fara till ångbåtsbryggan. Ångbåten gick först på lördags morgon kl. 5 därifrån. På kvällen kl. 11 voro vi i Berislav.

Där fingo vi bliva över natten. Söndags morgonen kommo vi hem.

Jakobs mamma hade kommit till Berislav på uppköp. Hon blev så förvånad när hon fick se oss. Ändock kommo vi så lyckligt fram. Hjärtligt tack för besväret, som pastor Virén haft med oss. Jag har redan ätit mognade körsbär. Där fanns blott några på trädet kvar, men de smakade så utmärkt gott.

Här hemma är det så varmt. Många hjärtliga hälsningar till Pastorskan Anna och  lilla Brita. Mina föräldrar och syskon hälsa pastor Virén riktigt mycket.

Många hälsningar från,

Julia Buskas

Till:    Kyrkoherde Wirén

Från: Johan Buskas o Christian Annac

Gammal-Svenskby d. 29/8 1916.  

H. Herr Kyrkoherde Wirén!

Undertecknade frågar Eder å församlingens vägnar om det skall vara Eder möjligt att besöka i höst och skulle byn i så fall bekosta resan och allt. Vi emotser med glädje ett besök af Herr Kyrkoherden och bedja Eder vara välkommen!

Vördsammast

J. Buskas

Christian Annac

Till:    Fru Wirén

Från: Emma Hoas

Gammal Svenskby den 17/1 1917. 

Kära fru Wirén!

Då jag afsände min lilla Julhälsning till Eder var jag så upptagen att jag endast hann ett par rader. Hoppas Fru Wirén ej tog illa upp att jag ej då kunde besvara vänligen brefvet.

Hvad vår Anna angår så tro ej annat. Kära Fru Wirén än att vi äro hjärtligt tacksamma för all godhet mot henne – men jag är rädd för att Anna ej alltid var så snäll och tacksam som hon borde utan kanske var fordringsfull och ohjälpsam. Jag önskar Fru Wirén hade läst hvad jag skref till Anna så hade ej Fru Wirén behöft det ringaste förklara några förhållanden - Jag vet att hon hos Eder blot fick den bästa behandling och mycken oförtjänt godhet.

Måtte ingen hos Eder vara sjuk – vi längta mycket få höra något från Eder.

Det skulle vara mycket roligt om Pastor Wirén skulle vilja komma hit till våren, kanske min man äfven får komma hem lite vid Påsktiden.

I hopp om att äfven Eder lilla gosse är frisk, tecknar med många hjärtliga hälsningar Eder tacksamma,

Emma Hoas

Till:    Herr Kyrkoherde E. Wirén

Från: Christian Annas o. S. Kotz

Gammal Svenskby , 28 Februar 1917.  

Högärevördige Herr Kyrkoherde E. Wirén

Härmed vilja vi anhålla, och fråga Er Höghet, om Ni hade tillfälle att äfter påsken i april månad åter kunde besöka vår menighet, för att uträtta alla Kyrkliga tjenster såsom i förra året.

Hoas har från Tiflis underrättad oss, att svänsk Pastor efter påsken beresa oss, men har icke nämnd hvilken Pastor, om det ar Ni Eder Höghet och Ni skulle kunna göra det, så varen goder och underrätten om det här, och vi må kunna anmäla det äfven för församlingens medlemmar. Omkostnadernaskola vi genast betala Er. Eller får vi anhålla om den ofvan nämda socken hos Petrogradska General Konsistoriet?

Kyrkorådet i Gammal Svenskby:

Christian Annas

Prov. By(äl)sten:

S. Kotz

Elsa Brändström, 1888-1948, född i S:t Petersburg där fadern var svenskt sändebud. Vid första världskriget frivilligt utbildad till krigs-sjuksköterska i S.t Petersburg. 1915 Rödakorsdelegat. Verksam bland invalider och senare vid utväxlingen av tyska krigsfångar i Sibirien till Tyskland 1915-1929. Fick ärenamnet "Sibiriens ängel".

Till:    E. Wirén

Från: Emma Hoas

Gammal Svenskby den 22/10 1917. 

Gode Herr Pastor Wirén!

Ett innerligt tack för det vänliga brefvet. Det gladde mig så mycket att åter få höra från Eder. Jag borde ju ha skrifvit någon gång men hinner ej som jag gärna skulle vilja. Så roligt att höra att Gud skänkt Eder äfven en liten flicka. Gratulerar så hjärtligt – och önskar att den lille som hennes lille bror måtte växa upp till mycken glädje och välsignelse.

Hoppas Fru Wirén såväl som Ni alla är friska. Skulle så gärna genast ha sändt några rader men jag hade ondt i min högra hand eller rättare lillfinger och sedan gick det i handen – men nu är det Gud vare lof åter bra.

Var mycket glädjande höra att Pastor Wirén äfven är anställd vid  Diakonissanstalten. Gifve Herren sin rika välsignelse därtill. Roligt äfven höra att Pastorn skrifvit en …. bok och annat. Vi kunna alls ej ha några fordringar på bref men är så glada och tacksamma när vi få höra något om Pastorn och Eder familj.

Det förvånar mig att vår Anna ännu ej varit hos Eder då jag så mycket bad henne, men troligen har hon svårt att få tillfälle därtill. Hoppas emellertid hon nu kanske kommit. – Jag var aldrig riktigt med på att Anna skulle antaga den plats hon nu har, ty vi visste ju så litet huru hon skulle få det, men själf var hon så ifrig att få resa. Ja om det ej är någon bra plats hon har, skulle vi nog vara mycket, mycket tacksamma om det skulle vara möjligt för Pastorn att få reda på någon annan.

Jag och äfven min man ville så gärna hon skulle stanna hemma och hjälpa mig med skolan, som jag tillsvidare öfvertagit, men Anna själf hade ej lust därtill. Nu hjälper Viktor mig med de små nybörjarna och vi ha hållit på lite öfver en månad och ha nu c:a 77 barn och flera kommer allt jämnt.

För ett par dagar sedan – d. 18:de - på kvällen kom Kristoff hem och överraskade oss och det blef stor glädje. Ja, vi hade ju länge hoppats och väntat att han skulle bli befriad både såsom varande skollärare och öfver 40 år. Nu är han Gud ske lof hemma på allvar och beder hälsa Pastorn så varmt.

Han vill gå upp på bystämma och fråga dem huru det skall bli med skolan, klockarefrågan, lönefrågan etc. Vi är f.n. utan rysk lärare och möjligen vill de att Kristoff äfven tager den platsen och att jag åtminstone denna vinter läser med barnen i svenska skolan.

Tack och innerligt tack för det Pastorn så vänligt frågar efter våra förhållanden. Nog har det sett mörkt och svårt ut många gånger men Herren har dock alltid kommit med hjälpen i rätt tid. Då min man var hemma t.o.m. 2 ggr i sommar, men åter måste resa var det mycket svårt att veta huru vi borde ordna med allt. Vi förhörde oss t.o.m. om pass för resa till Sverige, men det blef omöjligt. Så lät jag fråga om de skulle vilja att jag undervisade i skolan – ja det ville de nog, men så höllo vi på att ej få skolbänkarna hit ned.

Efter många svårigheter fick jag äntligen börja d. 20 Sept. Hur mycket de vilja ge till lön har jag inte fått klart besked om (troligen den gamla lön 360 Rub.) men därmed skulle vi ej kunna komma ut i dessa oerhört svåra tiden då allt är kolossalt dyrt men en hjälp vore det ju i alla fall - - -

Kan nu tala om att byborna vilja att min man utöver sin klockaresyssla äfven öfvertagager ryska skolan i vinter och jag – om Gud ger hälsa och krafter den svenska skolan.

Hinner nu ej mera. Min man, Henr. Utas m.fl. bedja om sin hjärtliga hälsning, likaså Viktor och alla barnen.

Eder i Herren tillgifna,

Emma Hoas

Från: Carl Skarstedt

Luleå den 4/12  1918. 

                                                    Pastorn

                                                    Herr Edvin Wirén

                                                    Helsingfors

                                                    Finland.

För Edert värderade brev av den 16/11 får jag hjärtligt tacka.

Jag har nu fått meddelande från utrikesdepartementet i Stockholm att resetillstånd lämnas.

Till Anna Hoas sände jag 300 mark = 129 kr. Kanske hade jag bort sända Herr Pastorn det, men jag ville ogärna besvära. Jag hoppas att Anna ej har mycket skuld, och om det ej räcker, vill jag sända mera.

I Stockholm på genomresan får hon bo hos min syster, fru Elisabet Tidström, Dalagatan 30, 4 tr, som jag skrivit till dem båda. Anna är välkommen till oss när som helst.

Med hjärtligt tack för allt besvär,

Högaktningsfullt

C. Skarstedt.

Till:    Pastor E. Wirén, Helsingfors

Från: Anders Nilsson

 Toarp, Oxie 6/12 1918.  

Herr Pastor E. Wirén, Helsingfors

Till svar å Edert brev av den 30/9 kan jag härmed meddela att jag i dag anträder min resa till Gam. Svenskby över Berlin, Warszawa, Kiev osv. Hoppas om allt går lyckligt vara där till jul.

Jag har med mig omkring 4000 kronor som en liten julklapp. Ber om min hälsning till Anna Hoas, hon är ännu en liten flicka sist jag besökte hennes hembyggd vid Dnjeper stranden.

Med hjärtlig hälsning tillgivne

Anders Nilsson

ÖVERSTYRELSEN

 FÖR

SVENSKA RÖDA KORSET

  BYRÅN FÖR HJÄLPVERKSAMHET

  I RYSSLAND/ Paul Isberg

                                                                 Till Kyrkoherde Wirén

                                                                  Diakonissanstalten

                                                                  H e l s i n g f o r s.

Byrån för hjälpverksamhet I Ryssland får härmed framföra sin tacksamhet för den vackra gåva av psalmböcker, som Ni överlämnat till den svensktalande befolkningen i Gammal-Svenskby. Nämnda psalmböcker avsändes med Pastor Kristoffer Hoas, som medföljde den Röda Kors-expedition, som i dagarna avgått från Reval.

Stockholm den 27 oktober 1922.

Byrån för hjälpverksamhet i Ryssland.

               Paul Isberg

Till:    Kyrkoherde E. Wirén

Från: Emma Hoas

                                               Gammalsvenskby-förläggningen

                                               i Jönköping, den 8 januari 1930.

Gode Herr Kyrkoherde Wirén

Ber så mycket om ursäkt att vi se så otacksamma ut och ännu ej sänt en Jul- eller nyårshälsning! Innerligt tack för det vänliga brevet och den goda Julskriften. Min man och hela vår familj förena oss i att önska Eder alla Guds rika välsignelse och allt gott för det nya året

Om det ej jemt vore så mycket som toge Kristoffs tid i anspråk så ville han nog skrivit, ty både han och Buskas stå i stor tacksamhetsskuld till Kyrkoherden och andra vänner i Finland, som så kärleksfullt hjälpte dem med deras hemresa.

Själv har jag lidit av stor sömnlöshet och varit oförmögen till något vidare tankearbete. Hemkommen strax före Jul från Ersta sjukhus där jag hade en mycket skön och ljuvlig vilotid och Herren gav mig sömn och nya krafter. Det blev dock så överväldigande mycket för mig vid hemkomsten att jag får be om tillgift – mina krafter räckte ej till för allt utan får jag nu så småningom skriva till våra vänner och välgörare. – Hoppas att Kyrkoherden med familj är vid god hälsa och att allt står bra till.

Här på Svenskby-förläggningen är nu endast c:a 170 personer kvar – de andra äro ute å skilda platser anställda vid större och mindre gårdar, de flesta av dem. De skulle nog alla så småningom få det riktigt bra här i Sverige, men jag är mycket bedrövad över att ett sextiotal familjer tänka ändå på att emigrera till Canada. Man vet ännu inte riktigt huru det blir, men 4 män (däribland min man) tänka redan nu i senare delen av Januari ut på en undersöknings resa till Canada.

Efter det storartade vänliga emottagandet vi fått och att den offervilliga kärlek vi sedan fått mottaga sörjer jag mycket över att Gammal Svenskarna inte kunna lugna sig litet. Har Herren i sin stora nåd gjort så underbara ting med oss att Han räddat oss undan förtryck och förföljelse i Ryssland visst äger han makt nog att bereda goda hem och en hederlig utkomst för alla här i Sveriges älskade bygder. Det sorgliga är nog att de glömma så lätt alla nåddes bevis och vilja gå självvalda vägar lockade därtill av vänner och släkttingar i Amerika och Amerikaagenter.

Visst är det sant att kommunisterna här i landet vilja göra livet bittert för många av dem (3 familjer ha återvänt till Ryssland uppeggade av just dessa våra fiender), men då de tänka tillbaka på sina utståndna lidanden och hur gott och bekymmerslöst de flesta av dem nu ha det i … nerhet de som är kvar här i Jönköping. Ja, då borde tacksamheten mot vår gode Gud vara större och även gentemot människor.

Svenskbyborna ha egen skola för sina barn härute å Kasernen, de samma 2 lärare och en lärarinna, Julia Buskas. Männen ha sitt arbete och kvinnorna husligt arbete, allt så bra ordnat och alla intaga vi gemensamma måltider – nu i en mindre villa. Vi ha gemensam gudstjänst och uppbyggelse-stunder, och nu i Jule tid har det gjorts oändligt mycket för allas trevnad och undfägnad.

De flesta av dem komma nog att med saknad tänka tillbaka på denna lyckliga bekymmersfria tid i Jönköping och stadsborna, ja hela vårt lands befolkning ha tävlat om att göra oss alla så mycket gott. Min styvson Viktor var hemma med sin hustru till Jul. Anna och hennes man hade tänkt komma men fingo förhinder. Sigfrid och Emil (mina egna söner) äro fortfarande kvar i sina ferier och vi ha så oändligt mycket att vara tacksamma över.

Min man och Buskas be om sina varma hälsningar. Ber hälsa Fru Pastorskan och Edra barn hjärtligt. Välsigne Gud det nya året för oss alla.

Tacksamt tillgivna.

Emma Hoas